Tråkmånda'

Ikväll har jag inte kommit på ett skvatt att skriva, därför är det precis det jag gjort.
Speciella saker som hänt idag är bara saker på jobbet som ingen annan än Sandra är intresserad av att lyssna på. Jag besparar er det.

Jag har fått många frågor från nyfikna nära och kära som vill veta när denna biljett som tar mig från Nya Zeeland är bokad. Jag kan avslöja att jag tyvärr inte kommer att avslöja det. Blir betydligt mer spännande om det får vara osagt.

Tack Tobias och Emelie

På tal om hemresa...

Jag och Sandra körde Tobbe och Emelie till flygplatsen i Queenstown innan vi åkte hemåt igår.
De befinner sig i Sydney i ett antal timmar till.
Imorgon kliver de på ett plan mot Peking och ett annat kort därpå mot Sverige.
Deras äventyr här borta blev inte som de hade planerat, men det blev bra ändå.
Nu ska de äventyra runt i Sverige ett tag!

Det är tråkigt att de lämnat oss,
fast lika tråkigt som det var, ännu roligare har det varit att fått ha dem som sällskap.
Bättre sällskap får man leta ordentligt efter!
Så TACK Tobias och Emelie för alla de oförglömliga dagar vi haft tillsammans under denna resa.
Jag saknar er redan, men det kan inte hjälpas.
Sköt om er tills vi ses igen hemma i Sverige!

With Love /Pam


Hemresa

Tanken på hemresan har terroriserat mig i ett par veckor.
Jag har tittat på flyg, funderat på när jag vill hem och om jag vill stanna någonstans på vägen.
Sen hände det, alldeles alldeles nyss, utan egentlig genomtanke.
Halva vägen av min hemresa är bokad och klar!
Jag har gått och väntat på något som ska avgöra när och hur jag ska ta mig hem. Det kom aldrig något. Så nu får jag istället ta tag i allt själv och se till så att saker händer då det passar sig att det händer.
Det känns bra. Jag kan inte vänta tills jag får krama om alla mina vänner igen. Heller inte tills jag får göra detsamma med min familj och min släkt.
Men innan jag kan göra det ska jag först njuta av Nya Zeeland ett bra tag till och därpå eventuellt av någon paradisö.

Hemma igen, nu off to Dunedin.

Hemma i Balclutha igen.
Vi luktade illa så nu är vi dushade och redo att bege oss iväg igen.
Känns som att det är söndag och vi ska på jobbet imorgon. Men tänk så mycket en hel dag till off work gör.
Nu ska vi rulla mot Dunedin, shoppa lite kläder inför kvällen som kommer spenderas på en lite mer fancy födelsedags-/inflyttnignsfest hos Mikes kompisar (mer fancy än vad det annars är hos dom, en vanlig fin fest, i princip).

Adrenalinet pumpar fortfarande i kroppen sen gårdagens fall från 3,5 km höjd upp i luften.
Helgen känns som den grymmaste någonsin!

Are you nerveous?

- No, I'm not.
- I don't know why, but I don't believe you.
- Well, it's true!

Det var jag inte heller. Detta var då vi ännu stod nere på marken och min instruktör Jeff hjälpte mig på med utsrustningen.
Sedan gick vi mot planet och under tiden det steg uppåt så spändes selen runt om mig åt allt hårdare.
Tryggt och säkert kändes det.
Jag skulle först ut av alla oss som var i vårt plan. Därmed hade jag en jättebra utsikt över bergen runt Queenstown eftersom jag satt precis vid den genomskinliga skjutdörren. Jag älskar verkligen att åka flygplan! Medan jag satt där på Jeffs ben och lutade mig mot honom i väntan på att det skulle bli dags så slog det mig plötsligt att jag skulle av detta plan medan vi fortfarande skulle vara i luften. Nervös? Jo, lite nervös måste jag faktiskt erkänna att jag blev. Då kom jag på igen hur vacker utsikten var, glömde bort att jag höll på att bli nervös och njöt av den istället.
Det var precis lika underbart som jag föreställt mig! Förutom hur blåsigt det blir när man faller i 200 km/h. Kändes som att näsborrarna var uppe och touchade ögonfransarna och mina lungor har mycket möjligt töjts ut till den dubbla storleken.

Summa summarum:
Det var precis lika underbart som jag föreställt mig m(förutom hur blåsigt det blir när man faller i 200 km/h)! Kändes som att näsborrarna var uppe och touchade ögonfransarna och mina lungor har mycket möjligt töjts ut till den dubbla storleken.

JAG KAN INTE VÄNTA TILLS NÄSTA GÅNG JAG SKA HOPPA FALLSKÄRM!



Hoppar han så hoppar jag (ofrivilligt)

Nu ska vi strax åka mot sista dagen på jobbet denna vecka.
Imorgon har vi tagit ledigt, för ikväll åker vi mot Queenstown för att (bli inte upprörda eller oroliga nu föräldrar, chansen är större att skadas eller dö när man åker bil) hoppa fallskärm imorgon bitti tillsmammans med Tobbe och Emelie! Kanonkul!
Nu är jag tuff och längtar som rackarns, men nog kommer även mina ben att darra lite när vi står där uppe, om än i hemlighet.

9 dagar sent, men vad spelar det för roll?






Vår helg i Christchurch just innan jordbävningen

Lördag


Brunch väntar. Mike var verkligen in to it.


Amerikansk frukost väntar.


Emelie lyxade med en varm choklad innan frukosten!


Efter brunchen fastnade vi på stadens torg och tittade på "buskers". Gatuunderhållare.




Emelie fick gå upp och assistera "Mullet Man" med att kasta upp en kniv, en fackla och en stor sån där skruvnyckel, som jag alltid kallar skiftnyckel fast det inte är det. Pappa får alltid berätta vad dom heter, men jag glömmer alltid igen. Vad heter dom pappa?


Emelie fick improvisera och ta emot pengar redan mitt i showen när denna lilla man kom upp.


Nästa "Busker" hade spanat in Mike och drog upp honom framför allt folk för att få lite assistans.


Han hade väldigt svårt med att få eld på facklan, men det gick tillslut. Det blir ett G på det.

Istället för att gå runt i den fina staden så fastnade vi på torget ett tag efter att ha varit upp på toa (därifrån jag tog kortet på katedralen i tidigare inlägg), strosade runt bland stånden och...


... lekte tjocka barn?









Sedan såg vi detta hus med olika färger på balkongerna.

Då tyckte jag att det var coolt.

Tobbe är en hjälte och räddar Emelie ifrån de köttätande blommorna.


Mitt bland alla tegelstenar och all betong så dök denna fasad i trä/timmer upp.


Mike ser rätt redo ut för att entra denna sexshop.

Efter middagen på en enkel italiens restaurang drog vi till detta ställe...

...för att dricka massa öl!


Nej, för att spela lite biljard faktiskt.


Mitt lag vann inte och Tobbe hade sönder den här pallen när han lekte Busker.


Söndag

I bilen på väg hem fick vi användning av det vi köpt i sexshopen...

Efter några mil var vi tvugna att stanna så Mike kunde byta byxor:
http://www.youtube.com/watch?v=VLnWf1sQkjY


Nej, så var det inte, men nästan. Hans ursäkt var att han var svettig.
Var tvungen att tro honom då till och med jag tyckte att det var varmt i bilen.


Denna bok högläste vi. Mest Sandra. Jag hjälpte till från baksätet med något kapitel.
Japp, så nu har vi hur grymt sex som helst! Supersex! Nej, okej då, inte jag, men vi får hoppas att dom har det.

Night!

Christchurch Cathedral efter jordbävningen

Såhär ser den ut nu. Före-bilden har ni längre ner i bloggen.


No smiling today

Vilken tur att vi åkte till Christchurch helgen som var och tog med oss Tobbe och Emelie hit.
Så obehaglig känsla som jag har i hela kroppen räcker gott och väl.
Vill inte veta hur det hade kännts om dom hade varit kvar där. Men min känsla är ingenting jämfört med andras. Det är fruktansvärt synd om alla som har den känslan eller en ännu värre. 65 personer har hittills bekräftats döda och de befarar att siffran kommer att stiga.
Svårt att le och vara glad idag.
På TV:n ser man gator fulla av mosade bilar och tegelstenar. Gator som vi vandrade på för 3 dygn sedan.
Hagley park full med människor i säkert avstånd från byggnader. Hagley park som vi njutandes strosade igenom för 3 dygn sedan.
Nära skjuter ingen hare, men väl jordbävningar.

Christchurch Cathedral

Denna bild tog jag i lördags i Christchurch på den vackra kyrkan precis vid torget.
Ska försöka hitta en bild sen att jämföra med. Det sägs att den är helt förstörd.


Jordbävning

Jag vet inte vad alla pratar om där hemma. Inte så mycket kanske eftersom ni sover.
Men här pratar alla om jordbävningen i Christchurch. Staden vi lämnade för 2 dygn sedan. Stora byggnader har rasat ihop och människor har dött. Fruktansvärt.

Det hände 12.51 våran tid. 00.51 eran tid där hemma i Sverige.

Här har ni ett Youtube-klipp om ni vill se.
http://www.youtube.com/user/TVNewZealand#p/a/u/0/KetOf15Q3lc

Och här är vad som går står i på expressens hemsida:
http://www.expressen.se/nyheter/1.2339124/flera-doda-i-jordbavning-pa-nya-zeeland








Det är svårt att motionera då man sover.

Hm.. Väckaren ringde precis samma tid som vanligt. Jag kommer ihåg att jag tänkte någonting igår när jag ställde den. Skulle väldigt gärna vilja veta vad, för någon tid till att springa nu på morgonen fanns det inte. Bättre lycka nästa gång.

Mexikansk kycklingpaj och Cluedo

Måndagseftermiddagen/kvällen spenderade jag med Tobbe, Emelie, Kerry, Mike och Sandra (såklart!)
Vi köpte ingredienser på mataffären och åkte hem till Kerry för att laga den. Vi tjejer hjälptes åt att hacka, fräsa och knåda och Tobbe rensade kycklingen. När den Mexikanska kycklingpajen åkte in i ugnen blev den mitt ansvar.
Hur jag lyckas med att bränna den är en bra fråga. Det är väldigt sällan det händer att jag bränner mat. Som tur var så var det bara det yttersta lagret av ost som blev till en stor svart bubbla och som enkelt bara gick att plocka bort. Så det blev bra i slutändan ändå.
Efter det blev det en spontan tripp ner till The Warehouse för införskaffning av ett sällskapsspel. Efter en lång diskussion mellan Monopol med Betalkort istället för sedlar, Monopol 3D och The Game of Life så blev det Cluedo.
Mike kammade hem det hela med en gissning grundat på i princip inga anteckningar alls.

Senare än vanligt ska jag vika ner skärmen och tidigare än vanligt ringer väckaren imorgon.
Jag köpte joggingskor förra veckan. Hoppas att Mike och Sandra inte är allt för trötta imorgon så dom missar mig. Har nämligen bett dem plocka upp mig efter vägen till jobbet.

Efter jobbet så klädde jag av mig

Nu är det packat och klart. Imorgon åker vi mot Christchurch direkt efter jobbet.
Det är en 5-6 timmars bilresa dit. Känns fruktansvärt långt jämfört med dryga timmen till Dunedin.
Men det kommer att bli kul! Tobbe och Emelie befinner sig där, så det blir roligt att se dem igen!
Vad vi ska hitta på vet vi inte. Inte jag i alla fall. Mike kanske har någon plan.

Har pratat med Evve ikväll i nästan 2 timmar. Himla kul! Har inte pratat med henne sen jag var i Norge (hon bor någonstans i staternas vildmarker, för er som inte vet det). Många goda skratt blev det. Tokgumma. Precis vad jag behövde! :)

Några timmars sömn nu innan det är dags för de sista arbetstimmarna denna vecka. Fredag. Igen! Och igen detta tjat om fredag och hur fort veckorna går. Börjar vara antikt snart. Ska snart ställa det på hyllan och bara titta, utan att röra eller säga ett ord.

(Förresten, vi har fått valuta för våra pengar idag! Efter jobbet så klädde vi av oss och la oss ute i solen, för det var riktigt VARMT (bästa dagen sedan vi kom till NZ), annars brukar det ibland vara så att det vore varmt om inte vinden hade blåst bort det varma, i de fall solen är framme alltså. Oftast är det bara mulet, kallt och tråkigt.)

Last weekend

Lördag














Söndag














Payday

Kan man vara i något annat land än Nya Zeeland om man blir serverad friterade ostron?
Ja, med frityrsmet.

Om 5 minuter är det tänkt att vi ska lämna gården och åka mot jobbet.
Sandra och Mike har fortfarande inte synts till.
Men dom kommer på ett tag. Jag kommer som vanligt sitta med skorna på och vänta vid köksbordet redan innan dom ens har klivit upp.
Jag vet att det låter som något slags skämt mamma. Men det är sant! Jag väntar på dom varenda morgon.

Jag råkade kliva upp lite för tidigt idag, ändå så snoozade jag. I vanliga fall skulle jag icket ta mig tiden att blogga på morgonen. Men att lägga sig igen för att sova i 20 minuter en kvart var lockande, men tanken på att behöva kliva upp och lämna det varma under täcket igen avskräckte mig.

Torsdag idag. Payday.
Från onsdag morgon går veckan fort. Ska berätta varför.
Måndag (det säger allt)
Tisdag
Onsdag (Payslip day, tanken om att halva veckan är avklarad)
Torsdag (Payday)
Fredag (OMG! OMG! It's friday!!!)
(Ja, man får betalt en gång i veckan här)


Confucion goes clearer

Om jag var ni skulle jag vara confuced.
Därför lägger jag nu in en bra karta som jag hittade.
Detta är dock bara den södra ön. Det var det enda sättet att få med Balclutha (och till och med Kaitangata).
Det är i Balclutha vi jobbar.
Balclutha är som Skellefteå fast mindre. Jag kallar ibland Balclutha för bara Clutha.
Det är i Kaitangata vi bor.
Kaitangata är som Kåge, fast mindre. Jag kallar ibland Kaitangata för Kai.
Ni hittar de båda ställena under Dunedin på högra sidan av ön ganska mycket söderut.
Det är till Dunedin vi har åkt de allra flesta helger.
Invercargill ser ni i mitten längst ner på ön. Där bor många av mina vänner!



Hoppas ni blev lite klokare! :)

No strings attached (VARNING! Contains offensive language!)

Det blev inget av med att umgås med ölhävande bachelors och ränna runt på pubar ikväll.
Skönt att komma hem 00.00 från grannstaden och veta att man får en lång natts sömn istället.
Efter funderingar, sura miner, lite snäsande och 1 timme i bilen inne i parkeringshuset så slutade vi på biografen i Dunedin.
No strings attached. Kanonfilm. Lite deprimerande dock. Jag blir alltid lite smått deprimerad av sådana där filmer som innehåller den där perfekta mannen.
Jag börjar tänka: 'En sådan man ska jag gifta mig med!' Det går några sekunder och jag inser att det inte finns några sådana killar.
Hela han är bara ett påhitt, en nedskriven och filmad dröm. Fejk helt enkelt.
Killar, säkert ungefär som silikontuttar på en underbart vacker tjej som tar den i alla hål och långt ner i halsen, som blir galen om du sappar i reklampausen på fotbollen (tänk om ni missar någon minut!), som aldrig skyller på huvudvärk, (eller något annat för den delen), inte bryr sig om att du står upp och pissar och inte fäller ner locket efter dig.
Nej fan, inte vet jag. Mike försökte protestera när jag sa att det inte finns sådana killar. Men jag sa bara 'glöm det grabben, du är underbar, men inte ens i närheten'.

Na na na na, come on!

Arbetsveckan tog slut även denna vecka.
Bara för att jag i onsdags skrev att dagarna går så fort på jobbet nu för tiden så gick självklart gårdagen hur segt som helst. Idag kändes det inte heller som att tiden gick i normal fart, men tillslut kom det sista döda fåret sakta glidandes på linan mot oss. YES! 2 days of freedom!

Efter jobbet stannade vi till i centrum för att gå in i något som kan jömföras med stadshuset. Där fanns Nikki och där pågick "a shearing competition". Alltså en tävling om att klippa får snabbast och bäst. Kategorierna idag var tjejer och junior. Imorgon är det en öppen klass, det är i den alla de bästa tävlar, så vi ska tillbaka dit en stund imorgon för att titta på det.

Annars har min fredagskväll bestått av chicken nuggets, "Snakes and ladders" (Fia med knuff med stegar och ormar på spelplanen), en öl och King and asshole.

Imorgon efter att vi mött upp Nikki och tittat på klipparna ett tag så beger vi oss nog (som vanligt) mot Dunedin. Förmodligen för en kväll ute på någon pub. Jag känner mig dock inte alls sugen på att dricka. Så mycket som jag druckit här (säkert 4 av 6 helger) har jag inte druckit på länge. Tänkte precis "det är lika bra att jag kör" men så kom jag på att vi på söndag ska till ett ställe som jag varken kan uttala eller stava för att titta på horse racing. Sätta ett kamerabatteri på laddning borde jag göra och sedan dejta ögonlocken på momangen. Det blir inte så mycket till sovmorgon imorgon om man ska tro Mike. Men då betyder "kliva upp 9" oftast 10-11 för honom, så vi kan ju alltid hoppas!

Ha en kick ass friday och festa lite åt mig om ni ska ägna er åt det!

You got your secrets, you got your regrets, darling, we all do.

Imorgon då jag vaknar är det torsdag.
Jag som tycker att jag precis gruvade mig för den där måndagsmorgonen.

Vi har varit borta i mer än 11 veckor. I Nya Zeeland har vi varit i i precis 6 veckor, nästan på timmen. Bilderna från Thailand känns som en evighet sen. Fast det bara är 75-77 dagar sedan. På fredag avslutar vi vår 4:e arbetsvecka.

11 veckor är ungefär så länge som säsongen i Norge är.
11 veckor är mer än 1/5 del av ett år.
11 veckor är bara 2 veckor ifrån att vara ett halvt halvår.
2 veckor ifrån att ha varit borta halva tiden av vad vi ska med andra ord.
Vad jag försöker komma fram till är att det har gått i racerfart såhär långt!


Du är så sööt, min kära lilla syster, du är så fiin min kära lilla skrutt

Jag: Nu grät jag ju igen

Denice: ja me!
Jag: Varför då?
Denice: för att jag kom på att du finns, men inte här, då blev jag lite ledsen.



Denice: emelie, det blir fort ensamt utan dig. jag vet inte varför men...
det är som att vissa saker behöver jag dig för att få ur mig.
går inte säga till ngn annan. att bara titta på dig då du ger mig den lugnande blicken du brukar får mig att känna "allt kommer bli bra" jag är utan det nu, känns som att vad som helst kan hända och ingeting kanske verkligen kan bli bra, eller dåligt för den delen. förvirrande. tomt här ju.

Jag: Jag vet inte ens vilken blick du talar om, men det känns väldigt bra att du känner så.
Det är det som är det bästa med att vara en storasyster, att känna att man behövs och kan hjälpa.
(Men ibland när jag försöker tala vett i dig eller försöka hjälpa säger du ju bara hur jag försöker förstöra ditt liv?)

Denice: du kan verka så hård ibland, som om att jag är en kokosnöt som du försöker banka in vett i, och då för stunden blir jag arg men samtidigt så är det du som fått mig bli klok, allt tjatande har gett resultat och det känns att jag inte ökar i klokhet medan du är borta utan att jag hellre bara tappar allt som funnits i huvet. haha. nämen allt jag vill att du ska veta är att jag saknar dig och önskar att jag kunde vara med dig.

Jag: Jag är hård ibland. För jag tycker att du ska förstå på en gång så du slipper problemet. Ibland är enda sättet att trycka in det i huvudet på dig, fort och hårt innan du börjar argumentera emot och slutar lyssna.
Det är bara för att jag vill ditt bästa och jag vet att jag kan banka det in i dig, för när ilskan har lagt sig älskar du mig igen, precis lika mycket som jag älskar dig:)

Denice: tur du förstår och vet hur jag funkar=)



JAG ÄLSKAR DIG! <3

Tur att jag är jag och Sandra är Sandra!

Här ligger jag i lugnan ro med taklampan släckt och ska snart sova. Plötsligt känner jag hur antingen en fluga eller mygga kryper på sidan av min hand.
Jag vrider sakta på den för att kunna drämma till. Då ser jag att det inte alls är något 6-bent kräk.
Det är en spindel som mäter flera centimer från ben till ben. (TÄNK, vilken PANIK jag hade fått om jag var Sandra! Ensam i ett mörkt rum med en stor spindel på mig.)
Hon ville vara på tangentbordet och krypa över mina händer hela tiden, så jag tog i henne och viskade "håll i hatten, för nu åker du" och sen snörde jag henne över sängkanten. 30 sekunder senare var hon tillbaka på min hand igen. Men jag förstår henne. Det kan inte vara lätt att vara en spindel. Hatad av de flesta och dödad för det mesta.
Tillslut fick hon gå ut ur rummet. Kände inte att dela säng med någon i natt. Och hon verkade rätt desperat, så hon kanske hade blivit för närgången.

27 minuter senare...
Det killas på handen igen! Fortsätter det så här måste det vara ett spindelbo på andra sidan av sängen. Kanske under den andra kudden som alltid ligger på samma ställe.

Here we go again...



Varför?

Därför.




Vad gjorde ni i helgen? Vi gjorde det här...

FREDAG
Kräftfiske




I jakt på det perfekta stället.


Metet.


Stickiga taggar.


Naturen i jakt på nytt ställe.


Vi kom fram till att betet inte var bra nog. Ingen kniv hade vi. Tur Bill har tänder.

Steken funkade bättre.


Någon måste alltid kliva igenom.


Tillslut tordes även Sandra hålla i en kräfta.




Tror vi for hem med ett 15-tal kräftor. Vi tog bara de allra största.

Mike älskar kräftor.


Slakt.




NZ-style.



LÖRDAG
Nugget Point
















Ser ni sälarna?




SÖNDAG
På toppen av Dunedin
















Utmaning!

Johanna, jag vet. Jag är en loser.
Det är inte kul att uppdatera på veckorna, för då händer det ingenting. Det slutar bara med att jag beklagar mig över någonting och sånt är aldrig särskilt kul att läsa. Det oroar bara människor i onödan.
På helgerna har vi än så länge alltid gjort något, därför finns inte riktigt tiden till uppdatering då, fast det är då den borde ske.

Tills imorgon efter jobbet kan jag så länge uppdatera er med att helgen har varit toppen! Några droppar alkohol intogs på lördagskvällen till middagen, men det var det. Mike har försökt få Sandra att erkänna att hon höll på att bli onykter då, men har inte lyckats.

Imorgon utlovar jag bilder från fredag, lördag och söndag. Senast 23.00 min tid. Det vill säga 11.00 eran tid på måndag förmiddag.
Detta är en utmaning till mig själv.
Utmaningen till er blir att vara den första att lämna en kritiserande kommentar om jag inte håller mitt löfte.
Ett pris värt minst $20 NZ utlovas till den som är först. Lämna er adress i slutet av kommentaren så kommer priset med posten efter 7-14 dagar.

Kusiner vitaminer

Jag har fått en till kusin! :D
Knut ska han heta. Han är precis lika fin som alla mina andra kusiner, hans 3 bröder.
Tycker att det är jättetråkigt att
jag är här
väckaren ringer om 7 timmar och 45 minuter
lederna i fingrarna värker så mycket av jobbet att tända en tändare vore en omöjlighet
att det är så långt till andra sidan jorden (på mornarna här är det inte många plusgrader, fast det är högsommar, skulle lika gärna kunna vara hemma?)
jag inte kommer på något roligare att skriva om. Men man blir som man umgås, och det är mest mig bloggen hänger med, så jag klandrar den inte.

RSS 2.0