FAIL!

Målet med dagen kom jag på imorse: att fara ut och springa efter jobbet.
Jag kom på det igen då jag satt i bilen på väg hem vid 21.45.
Tänkte att jag skulle göra det enda till dess att däcken rullade in på gruset.
Nej, jag orkade rent inte.

Min plan med att springa minst 5 gånger i veckan under sommaren gick... sådär.
Första 2 veckorna var jag väldigt duktig, tills jag gick på sommarschemat som hittils har inneburit mer än en heltid.
Förra veckan var jag sugen, men hade blivit starkt avrådd från nästintill all fysisk aktivitet.
Men nästa vecka ska dom där skorna fram.
Då jobbar jag natt på tisdag. Thats it. OM jag längtar.

Nu ska jag börja försöka närma mig sängen. Skulle verkligen vara bra om jag kunde somna innan 2 idag, jobbar nämligen 8-21 imorgon.

Det är fest hos grannarna

En del andra grannar är också där.
Trots att jag tippar på att medelålder ligger på 15 år äldre än mig, så avundas jag dem.

Jag avundas dem för att de har chips och öl på en tisdag.
Jag avundas dem för att de har semster.
Jag avundas dem för att allt är så frid och fröjd, dom har hittat sin parter, fått sina barn och njuter nu av vuxenlivet.
Jag avundas de andra grannarna som bara går över gatan då festen är slut.

Jag vill också ha chips och öl.
Jag vill också ha semster.
Jag vill också att allt ska bli som man tänkt sig i framtiden.
Jag vill också gå till grannen på fest.

Men å andra sidan, jag har allt det, och mer därtill, framför mig!

Jag var väldigt nära på att börja packa väskan (eller väskorna) till Norge ikväll.
Jag bet mig i handen och sa strängt åt mig själv att skärpa mig.
Det är lite drygt 5 veckor kvar innan vi beger oss, men jag längtar så!


Nu ska jag till min Pevve och krama hejdå.
Hon påbörjar sin returresa till Nevada, USA imorgon.
Vi som skulle göra så mycket, ha så roligt i sommar.
Inte har vi hunnit det inte :(

Tiden går fort har jag hört någon säga. Jag håller med.
Alldeles snart går också jag till grannen på fest.

Strömavbrott, så passande

då jag har en tvätt i maskinen och ska städa nere i källaren, inte så lätt utan lampor.
Tur att jag har datorn i alla fall, tänkte jag. Upptäckte väldigt fort att internet inte funkar eftersom routern inte får någon ström.
Smartass.
5 i rad mot mig själv är ju rätt soft ändå, då slipper jag vara en sån övertrevlig förlorare eftersom jag vinner varje gång.

Update 22:44
Och precis då jag klagat klart hör jag ett klick nerifrån källaren och därpå blir det ljust och saker börjar låta igen. Typiskt.

BOOOOOM!

Ekot efter startskottet har precis lagt sig.
Men loppet har just så pass börjat.


Mamma och Kenneth packar ihop väskorna och åker mot Holafors.
Det betyder att I'm left alone.
I 3 veckor.
Det i sin tur betyder att jag måste klippa gräs och vattna blommor och allt sånt.

Vanligvis betalar jag bara en summa pengar varje månad, och bor.
Äter inte särskilt mycket.
Sover inte särskilt mycket.
Det känns helt enkelt inte som att jag är hemma särskilt mycket.

Idag börjar den andra semesterperioden på jobbet.
Det betyder i mitt fall mindre jobb eftersom det är fler ordinarie som kommer tillbaka än vad det är som går på semester. The worst part is over. Känns grymt skönt.

Everyday it's a-gettin' closer, Goin' faster than a roller coaster


Imorgon blir det båt.
På havet.
Med en god vän, som åker tillbaka till USA alldeles för snart.

Om 1,5 månad är jag i Bjerka igen.
Kom inte jag precis därifrån?

Jag överlevde!

Helgen är över! Bara sådär är den över.
I lördags när jag kom till jobbet 15 minuter innan jag började (15!?! Sen när har jag börjat vara på jobbet en kvart innan jag börjar? Då brukar jag fara hemifrån, och jag bor 1,5 mil från jobbet) kändes det som att den nästan aldrig skulle ta slut. Men den gjorde det, precis som alla andra helger gör.
Nästa vecka har jag endast 4 pass (känns nästan som att ha semster jämfört med denna vecka). Känns lovely! Det enda som inte känns lovely är att ett av dom är Trästock-fredagsnatten. Inte bra. Inte bra.

17/7

Tiden går så fort - sommaren känns långt ifrån halvvägs, men den är faktiskt det.

Jobbade 8-21 idag. Kändes grymt tungt imorse, men när jag började med middagen där vid 14.30 så blev saker och ting bara bättre och bättre. Helt plötsligt var det inte jobbigt att jobba alls!

Supergod mat hade jag planerat för det första, grillad lax med klyftpotatis och massa mer:



Vi åt ute på innergården i det varma vädret, smälte maten litegrann, ställde bort disken till senare och tog med oss alla brukare och promenixade till Hemmakväll där vi köpte alldeles för mycket godis och hyrde Alice i underlandet.

Egentligen orkar jag inte göra någonting nu,
eftersom jag jobbar 8-21 även imorgon.
Men, jag har gjort ett stopp här hemma, slängt på lite smink och bytt kläder,
nu ska jag bege mig vidare mot Byske, eller Lundbäck rättare sagt
och träffa massa vänner från högstadietiden, konstigt men kul! :)

Varför en man kan vara bra att ha, part II

Så att inte tjejer kanske kramar ihjäl varandra.

Jag var tvungen att skriva ett sms till Tobbe som befinner sig i Oslo.
Han har sagt hela tiden att han ska med.
Men pga av att alla förutom jag och Sandra hoppat av planen att åka tillbaka till Bjerka och jobba på slakteriet igen samt resan till Nya Zeeland som mål, så har vi som räknat bort honom. För att slippa bli besvikna igen.

Åh Tobbe, vad du gör mig glad! :D


Tobbe överlevde denna hårda krigskväll i Bjerka.
Då överlever han några månader med mig och Sandra på andra sidan jordklotet också, han kommer inte ens att ångra sig!

Jag börjar bli nervös!

Hämtade ut mitt nya pass idag.
Det får mig att tänka på vad som komma skall.
Om ett år kommer det att påminna mig om den fantastiska resa som jag då gjort.

Jag och Sandra har fortfarande inte bokat någonting, men vi ska.
Frågan är var vi styr kosan först, innan Australien och Nya Zeeland.

Lite konstigt känns det också att det bara är jag och Sandra.
Kommer vi klara det? Eller kommer vi krama ihjäl varandra, i brist på andra människor?


Intressant fakta:


Ner ner ner, nerför backen ner

Har suttit hos far min och väntat ett bra tag på att få rulla ner mot staden för att gå ut och jobba natt.
En natt i en vecka med 60 arbetstimmar. + 8 timmars ideelt arbete på fredag - hur tänkte jag då?
Det jag skulle komma till var att den känns lite malplacerad, men vad göra?

Ett lika långt tag till ska jag vänta. Kanske jag skippar cykelvägen ner längs e-fyran som tar mig till jobbet på 2-3 minuter beroende på om trafikljuset lyser grönt eller rött, och istället tar gångtunneln (undra om man (läs: jag) kan cykla nerför den? Nej förresten, blåmärket i ögat tar nog så ont.

Cykeln blir det i alla fall.
Gångtunneln skippar jag.
I alla fall med fötterna ovan trappsteg.

Knarksprutor

Jag bodde i pappas lägenhet under festivalhelgen då han var bortrest.
Nu kom han hem och ringde mig.
Precis när jag ska lägga på ropar han i luren
"Du förresten!"
"Ja" säger jag.
"Vad är det för sprutor som ligger i kylen?"
"Vadå sprutor?" undrar jag.
Det blir tyst ett tag, vi tänker nog båda två.



"Alltså typ knarksprutor?!" utbrister jag.
"Ja-a!" svarar han.
"Va!?" säger jag och tankarna börjar snurra.
"Det är inga nålar på dom men...
det sitter som en plastgrej för"
"Och så står det white nånting på" förklarar han.
Jag pustar ut "Jaha, men det är ju bara Denices tandblekning!"


Varför en man kan vara bra att ha

Ibland kan (singel)jag tycka att dom kan vara till överflöd, männen.
Men ibland skulle det nog vara bra att ha en ändå.

Som t.ex när man ska kolla lufttrycket och fylla på luft i däcken på bilen.
Ja, så man slipper få ett blåmärke i ögat menar jag.

Love of mine

some day you will die, but I'll be close behind, I'll follow you into the dark.



Helgen börjar lida mot sitt slut

Så känns det minsann. Kväll 3 av 4 har vi invigt med varsitt glas vin,
jag och Sandra alltså. Vi har varit klara ett tag och båda två har valt att köra i klänniong och barbent ikväll, trotsa det hittills rätt trista vädret, men vi hoppas på att det sprcker upp.
Alldeles strax ska vi sätta oss på de rangliga gamla cyklarna igen.
Snäppa förbi något ställe där man kan köpa mat och sedan trampa vidare till Hyttlidgatan.

Have a nice one!

(PS. Guldspelen i beachvolley imorgon på Folkparken. Så kom och titta på alla halvbakis volleybollspelare! Vi kör från 09-tiden.)

Jack Johnson - Imagen

Struntade (som vanligt) i att sova efter att jag jobbat natt.
Eller, näe, jag försökte faktiskt men kunde inte somna!

Hämtade Sandra på flyplatsen, och det är nog det bästa och klokaste jag gjort på länge.
Vi åkte som sagt till Polisstationen för att göra nya pass.
Oduschad, med håret i en tofs och med alldeles för lite sömn i kroppen =
inga andra än pass-kontrollanter kommer att få se mitt pass de närmsta 5 åren!

Nu ska jag ta tag i att svara på alla SMS som jag fått, känns som en never ending uppgift.
Sedan slumra igen. Jobb imorgon 7-16 därefter nästan 5 dygns ledighet och 4 awesome -to-be-kvällar med massa blandade olika vänner på stadsfesten! Kan inte ska bli annat än lovely!

Jag ska tatuera mig

Ni som verkligen känner mig vet att det är någonting som jag ALDRIG skulle göra.
Och att det där är en rubrik typiskt mig, att det verkar så självklart vad det handlar om,
men sen var det inte alls så eller så börjar jag prata i gåtor bara för att få skriva av mig.

Tydligen känner inte ni mig tillräckligt.
Tydligen inte jag heller, för jag ska tatuera mig.
Jag menar inte "i framtiden nån gång kanske..."
Utan jag menar verkligen att jag ska tatuera mig, på torsdag närmare bestämt!

Jag såg en text jag gillade.
Jag skissade.
En dag körde jag förbi tatueraren.
Backade tillbaka.
Parkerade.
Gick in och bokade en tid.
Började vänta på att jag ska ångra mig,
men det har jag inte gjort än!




Om 15 timmar kommer mitt liv helt plötsligt bli så mycket bättre igen!

Då hämtar jag Sandra på Falmark
(hon kommer hem nu!).
Då blir allt bra igen.
Då får min själ ro.

Det är inte ens en överdrift.

Vi har båda varsitt odugligt pass i skåpet,
så det ska vi åtgärda imorgon,
plus att kolla upp det här med visum inför den långa resan långt bort härifrån.


Se så söt hon är. Inte konstigt att jag är kär.

Det perfekta mordet

Det sägs att man bara kan hata någon som man en gång älskat,
eller någon som har gjort en person man älskar illa.

Det är underligt hur ens hjärna kan tänka på samma sak i flera timmar,
utan att man tänker att den ska tänka på det.

Först var det bara ett sudd i min hjärna.

Sedan började det reda ut sig.

Nu har det klarnat.

På sätt och vis älskade jag en person en gång i tiden, och jag tvivlar inte på att jag skulle kunna göra det igen.
Så av rent och skärt hat har min hjärna nu kommit till det stadie att den funderar ut hur det perfekta mordet skulle se ut.

Hemskt. Jag vet.
Tyvärr kommer planen inte bli verklighet.
Det är inte riktigt min grej.

Ooops!

Det bara hände.
Fingret liksom slant på musen.




(Fast jag vet att det är värt det och att jag inte kommer ångra mig när jag väl hämtat ut den,
trots att jag aldrig trodde att jag skulle köpa en.)

Har redan börjat sätta mig in i fotografi-världen, likt jag gjorde i LCHF-världen.
Ni är många som vet hur det slutade.
Med andra ord: Nu ska jag lära mig fotografera!

Dissociativ identitetsstörning?

Det verkar nästan så.
Har varit på toa 3 gånger sedan klockan 21.00, utan att jag, vad jag vet, druckit överdrivet mycket tidigare ikväll eller någonting alls sedan 20-tiden. Antar att jag får vara glad även om så skulle vara fallet. För jag känner mig nykter. Hade varit aningens jobbigt att ha ett skåpsupande alterego.



RSS 2.0