Pempan

Det blev inget av med att umgås med ölhävande bachelors och ränna runt på pubar ikväll.
Skönt att komma hem 00.00 från grannstaden och veta att man får en lång natts sömn istället.
Efter funderingar, sura miner, lite snäsande och 1 timme i bilen inne i parkeringshuset så slutade vi på biografen i Dunedin.
No strings attached. Kanonfilm. Lite deprimerande dock. Jag blir alltid lite smått deprimerad av sådana där filmer som innehåller den där perfekta mannen.
Jag börjar tänka: 'En sådan man ska jag gifta mig med!' Det går några sekunder och jag inser att det inte finns några sådana killar.
Hela han är bara ett påhitt, en nedskriven och filmad dröm. Fejk helt enkelt.
Killar, säkert ungefär som silikontuttar på en underbart vacker tjej som tar den i alla hål och långt ner i halsen, som blir galen om du sappar i reklampausen på fotbollen (tänk om ni missar någon minut!), som aldrig skyller på huvudvärk, (eller något annat för den delen), inte bryr sig om att du står upp och pissar och inte fäller ner locket efter dig.
Nej fan, inte vet jag. Mike försökte protestera när jag sa att det inte finns sådana killar. Men jag sa bara 'glöm det grabben, du är underbar, men inte ens i närheten'.