Pempan

7 imorse anlände vi alltså till en ny stad i ett nytt land. Luang Prabang i Laos. Tog en tuk-tuk till vårt Guest House och chillade inne på rummet lite då det var kallt och mulet ute. Vid lunch smetade vi på oss solskyddsfaktor 30 och gick ut för att hitta någonting, någonstans att äta.
Det blev en mysig liten uteservering i sluttningen mot floden Mekong.









Därefter strosade vi runt lite på stadens gator bland stånden innan vi grabbade vattenflaskan för att bestiga berget Pho Si (som egentligen bara är en lite större kulle, mitt i staden). 328 steg upp sades det finnas en vacker vy över staden och att man kunde få några ännu vackrare bilder över solnedgången om man befann sig där vid rätt tid. Det gjorde vi, och säkert hundra andra också med systemkamerorna i högsta hugg.

Den 5:e december kommer vi att flyga från Udon Thani (UTH) 6:35PM lokal tid och landa i Bangkok 17:35 lokal tid med ett flyg som har nummer FD3365.

Den 6:e december kommer vi att flyga från Bangkok (BKK) 6:15AM lokal tid och landa i på Bali (DPS) 11:25 lokal tid med ett flyg som har nummer FD3677.

Flygresorna är båda med flygbolaget Bangkok Airlines.

otroligt nog. Tanken var att vi skulle åka "Slow boat" från gränsen i Laos till Luang Prabang där vi nu befinner oss. Men vi fick veta att om vi tar bussen istället så får vi en hel dag extra här, så det gjorde vi. Bussresor brukar inte vara kul. Denna var 10 gånger värre. 17.00 skulle den avgå, 06.00 skulle den vara framme.
Vi åkte från busstationen 17.30 och tog oss 50 meter.
18.00 hade vi tagit oss 50 meter till.
18.30 var vi på väg.
A/c är bra, men inte då den är på kallaste och full effekt nästan hela tiden.
Barn är söta, men inte då dom skriker för full hals halva natten.
Sen var det så branta backar att vägarna gick i slalom nerförs. Busschauffören vet nog inte vad 3:Ans växel innebär, för han gasade då han fick chansen och 3 sekunder senare tryckte han ner bromsen. Bromsen. Den där jävla bromsen. Den tjöt varenda gång. Vilket var ungfär 4 gånger i minuten. När det var som brantast tjöt det minst fyra gånger i minuten och lika många gånger åkte huvudet nästan in i ryggstödet framför, plus att vägen självklart inte var den bästa, så det skumpade på som den gör på dåliga vägar hela tiden.

Men, tillslut var vi helt plötsligt framme, 14 timmar senare. Mulet och kallt, men det kan vara bra med en sån dag också. Elefantbadning är det kanske som står på schemat, vi har inte riktigt bestömt oss än.


Lastbil på floden som separerar Thailand och Laos.


Liten Laosflicka som blev lugn av appen "Peekaboo Barn" på min iPhone.


Efter att vi blivit varnade om Happy pizza och Happy bucket som dom enligt källan säljer vid floden där vi ska "tuba" i Vang Vieng så blev jag och Sandra lite misstänksamma mot denna lilla påse med "Party-godis"som följde med som en bonus på den större påsen. Vi åt dom med försiktighet, men vi kände oss som vanligt.

Igår ville vi till middagen (som vi efter att ha kört runt samma vända i centrum ungefär 5 gånger för att vi först inte hittade en gata, sen missade den, sen insåg att den är enkelriktad, sen kom på just då vi kört därifrån att vi ville äta på en resturang på samma gata, sen då vi var där igen bestämde vi oss för äta hemma på hotellet så vi kunde) lyxa med en öl. Så det gjorde vi. Men sen gick vi upp på rummet och fortsatte vara de tråkiga turister vi (eller i alla fall jag) känner oss. Allt för er där hemma, vi satt säkert i 2 timmar igår för att få ihop gårkvällens inlägg. Men det tycker vi att det är värt.
Bara ni fortsätter att följa oss. För det är främst kommentarerna som får oss att fortsätta ha lust till att blogga. Så fortsätt med det så vi vet att ni läser och är intresserade så kommer vi fortsätta att vara intresserade av att intressera er per automatik!

Och lyxdygnet med start igårkväll fortsatte idag med så onyttig frukost som banana pancake, så nu är vi äckligt mätta, eller mätta på ett äckligt sätt.
Nu får vi alldeles strax våra Visum till Laos (planerna har ändrats, vi åker till Laos istället för till Kambodja) och efter det kommer våran skjuts som ska ta oss mot en "Slow boat" som vi ska spendera 3 dagar och två nätter på (under nätterna kommer vi sova på land).
Så, krigarna ger sig vidare på nya äventyr!

Finalen på alla dessa tagningar kommer, antingen imorgon bitti, eller inte alls.

Igår var vi tvugna att fråga Tom som körde oss runt Chiang Mai i hans Tuk-tuk vad det egentligen var för veckodag. Vet inte varför uppfattningen om vilken dag det är nästan försvinner. Kanske för att varje dag känns lika betydelsefull. Kanske för att vi inte behöver bry oss om vilken dag det är. Underbart är det i alla fall. Klockan är nu 10.33 och vi ligger vid poolen, utan någon sol på oss tråkigt nog (men herregud vad vi har timmar i sommaren framför oss, ingen stress), här planerar vi att ligga fram till lunch, då ska vi börja äventyret med att hyra en moppe och försöka ta oss upp på berget Doi Suthep som ska ha en fin utsikt över Chiang Mai samt ett vattenfall perfekt för ett dopp på vägen upp/ner!







Bilder från tåget upp hit till Chiang Mai.

Eller så fastnar man vid datorn tills uppladdnignen är klar. Hur som helst:

Varsågoda, här har ni videoblogg nummer 1!

 

vi skulle lägga in en video, även kallat att "videoblogga". Men, internetet vi lyckligtvis har på detta hotell är mindre lyckligt inte särskilt snabbt. Så det blev inget av det då videon totalt tar 75 minuter att lägga upp + att Sandra nu somnat medan jag så varsamt och nogrannt borstat och gnuggat varenda liten gadd jag har.
Det positiva är att jag inte tänker lägga ner detta, utan kommer låta datorn stå över natten och lägga in den då helt enkelt!
Nu är det godnatt även för mig. Hoppas middagen smakade för er där hemma, så hör ni av oss imorgon bitti istället.

3:e dagen i Bangkok är här. Fast det känns som dag 7. Minst.
I måndags landade vi kring 04.30 lokal tid på Bangkoks flygplats. Trötta var vi, men gick och la oss gjorde vi inte. Vi gick runt på Khao San Road, the #1 road för turister i Bangkok. Tillslut hittade vi ett hotell som dög, bytte om och gav oss ut för att hitta någonting att äta.
Men istället för det så stötte vi ihop med två Thailänska kvinnor som det slutade med att vi hängde med mer eller mindre hela dagen. Dom tog först med oss till ett litet tempel och lärde oss hur man hyllar Buddha. Sedan Vidare mot den stora guldbhuddan och de inglasade urnorna med rikare folks aska. Sen fick vi se floden i Bangkok, och därefter tog dom oss till Golden mountain och en marknad avsedd för thailändare.


Mellanlandning i Kiev


Landade på Thailands flygplats 04.30 lokal tid


I det första lilla templet


Andra templet med den stora guldbuddhan


Sandra och de två mycket vänliga thailändarna som tog med oss överallt


Marknaden vid Golden Mountain


300 trappsteg upp till toppen och templet


Nästan uppe!


Utsikt från toppen där templet var.

Dagen därpå, igår tisdag, klev vi upp kring 06.30 för att åka på floating market (som vi trodde var i Bangkok, men visade sig vara flera skumpiga mil ifrån Bangkok). Väl framme var det (trots att jag var trött som sjutton, frös som bara den och blev åksjuk) värt det då vi kom fram. Marknaden har blivit en turistgrej, men är från början en by där invånarna bor på flodskanten.
På aftonen begav vi oss mot Bangkoks mest besökta köpcenter. 8 våningar visade det sig vara. Hur stort och fint som helst. Tyvärr tog batteriet i kameran slut.

Ikväll går tåget mot Chaing Mai (14 timmar tar det) där vi ska spendera 2 nätter. Sedan bär det av vidare med Slow boat in i Laos med stopp i 3 städer/byar). Vi lever, mår och har det bra, men det är några saker vi inte fattar. Vi fattar inte att detta bara är 3:e dagen vi är här, vi fattar inte att vi inte ska ta ett plan hem till Sverige igen om någon vecka och vi fattar inte hur Bangkoks invånare kan leva i detta avgasmoln.

Have you heard the news today, I'm leaving town, I'm cashing out. This towns to small for me to stay, The time is now, I'm heading out.

Jag saknar min mamma redan, och har bara varit borta i 4 minuter. Just nu känns det som att frågan är: Hur jag ska klara 6 månader utan henne?

Idag börjar äventyret lite lätt. Idag lämnar jag Skellefteå och kommer inte tillbaka förrän all snö har försvunnit från marken och blommorna börjar anas. Idag flyger jag mot arlanda för att möta upp världens bästa tjej, min älskade Sandra. IDAG. Tur att jag har henne i alla fall, annars skulle det inte gå.

Men först brunch följt av ett besök på Eddahallen för att se mina volleybollbrudar möta Norsjö.

Sista middagen hemma i Skellefteå och Sverige står snart på bordet. Min mage är hungrig, men framför allt nervös. Mamma är också nervös, väldigt nervös för att vi ska flyga med typ världens sämsta flygbolag (men billigaste) flygbolag.

Therese kommentar till varför hon hellre ser oss plocka frukt på Nya Zeeland än att vi jobbar på slakteri med drogade snuskgubbar. I clearley see her point. Förövrigt: JAJAJA! 72 timmar kvar i Sverige och Europa. Peppad som få, men nervösare än många!

då ryggsäck och handbagage väger under 10 kilo tillsammans! Och då är till och med minidator och systemkameraväskan inräknade!
Flyttlådan som ska skickas till NZ har jag stängt igen, bara för att jag själv ska inse att den också i princip är klar! Allt känns så mycket bättre nu, fast stressad kommer jag väl att känna mig tills det att vi kommit hem i säkerthet till Skellefteå igen någon gång där i Maj(?).

Nu har jag bara att skriva ut flygbiljetterna kvar (och lägga ner det sista på söndag) innan jag åker mot flyg nummero 1.

Imorgon har jag av någon anledning klämt in ytterligare ett arbetspass på 10 timmar, så det är väl bäst jag börjar göra någonting åt det som kallas sömn.

Dagen ska få bjuda på:
- diverse inköp från några av stadens butiker.
- lunch med dessa två skinnskärande damer:



- och vidare en utbildning för Time Care Pool (känns väldigt jobbigt att den är obligatorisk för fortsatt vik inom HO med tanke på att jag kommer hinna glömma allt innan jag kommer hem igen)
- färdig-packning av både flyttlåda som ska skickas till Nya Zeeland och ryggsäck som ska med till Thai, Kambodja, Bali och Australien.
- volleybollträning (det kliar minst sagt i fingrarna)!

antingen så har jag hört fel, eller så är jag ingen tjej!

Jag vet att jag har mycket kläder. Men jag har inte insett det på riktigt förrän idag.
Har stortvättat de senaste 2 dagarna. Nu är vartenda plagg som jag äger förutom trosorna och sockarna jag har på mig klassade som rena. Och allt ryms inte i garderoben, (halvviktigt att tillägga är att jag har en walk in closet)! Jag förstår inte hur jag lyckas trots att jag rensar ur garderoben minst 2 gånger per år?







Det roliga är att den inte ens syns på bilderna hur mycket det är. Det som hänger är bara överdelar och klänningar. Finns i lådorna och bakom skynket också :P
Och på golvet står påsar med ren tvätt som inte ryms + att jag har rensat ut två kassar med kläder som ska bort.
Men, eftersom jag inte har hört fel och är 100% säker på att jag är tjej så måste jag bara berätta, att ibland känns det ändå som att jag inte har några kläder.

Flygen från Skellefteå på söndag är fullbokade. Drygt att måsta börja resan med att åka till Umeå eller Luleå. Men men, så blir det när man försöker komma undan billigt genom att boka i sista minuten.

Nu ska jag plocka bort packlistor och alla andra grejer jag har på sängen och dregla på kudden lite innan det blir att sätta fötterna i golvet för att bege mig mot mitt andra hem. Ett litet arbetspass på Pantern med mina kära brukare och arbetskamrater står först på schemat imorgon, och jag längtar!

Första natten hemma i min gamla vanliga säng, och gissa vad jag drömde om?
Jo, fårslakt och Nya Zeeländare. Är inte det allt vad livet handlar om?



6 nätter kvar hemma i min säng. Fast en av dom kommer jag nog att spendera i lilltjompans säng (som i och för sig även det är min säng). Jag ska nämligen föreslå myskväll med henne imorgon, bara hon och jag och bilder från våra veckor i norge och sen kanske någon bra film.

Jag var hos tandläkaren imorse. Allt gick bra förutom att röntgenapparaten inte ville fungera, så jag måste dit på onsdagmorgon igen, kjempeflott, not.

Nej gud, nu ska jag fortsätta packa upp resterande påsar och väskor. Jag gjorde ändå närmare hälften igår, planen var att inte ens orka bära in det från bilen, så jag är rätt stolt över mig själv. Att packa upp väskor är inte en av mina starkaste sidor.

för att åk hem och packa om väskorna för det riktiga äventyret.

I fredags var vi lediga. Det var skönt, för då fanns det gott om tid till att göra sig i ordning för kvällens julbord. Jag bokade en klipptid i Mosj som slutade med att hon även stylade mitt hår.
Jag tror att jag ska börja gå till frisören innan varje större fest, man blir superfin i håret och slipper slita med det själv! Lyxigt men värt det.

Bilder från kvällen kommer!

Jag insåg först igår vilken helvetesvecka de kommande 8 dagarna kommer vara med start igår. Då sa jag hejdå till Robin. Gråtkalas nummer 1. Idag ska jag säga hejdå till alla Nya Zeeländarna (som jag tack och lov får träffa tidigare än om 6 månader nästa gång). Kommer bli gråtkalas nummer 2. Sen blir det i och för sig lite roligt, för ikväll är jag och Sandra tillbaka i Skellefteå och då får jag träffa Mamma, pappa, Denice, Kenneth och andra nära och kära. Kan inte vänta! Däremot skulle jag kunna vänta lite längre med att säga "vi ses" än till på söndag. Känns lite för tajt. Samtidigt som precis det var min och Sandras plan. Egentligen hade vi räknat med att jobba till nu på fredag så att vi knappt kommer hinna förbi hemma innan det är dags att åka igen. Så man inte hinner träffa alla och måste säga hejdå igen, utan att vi bara hade vänt i dörren i princip.

Livet nere i skinnkällaren!
Här kommer bilder som jag tog nere i källaren igår.
Idag på min sista dag tog jag med mig Sara och gick upp på linan och fotade. Dom bilderna kommer under nästa vecka någon gång.


Skinn med salt på i trumman.


Huden från en koskalle.


Sandra fyller trumman med mera skinn.


På insidan av käken ser korna inte ut som vi andra.


Sandra leker hungrig ko?


Sara och Siw vid bordet.


Robin och Odd vid Storfeskinnbordet och Sandra som assisterar med saltningen.


Booooo-haaaa!


Storfeskinn saltade och klara på pall.


Småfeskinn (fårskinn) i statta. Fyra statter skinn och en statta med salt går det på varje trumma vi sätter igång, vilket vi gjort 5 gånger om dagen.


Upp ifrån linan kommer skinnen nerdimpandes på vårt bord.


Sara och Siw vid bordet igen + statta med salt och saltsäcken som fort tar slut.


Sandra har vikt ihop returskinn som hon nu packar i svarat sopsäckar som sedan ska skickas vidare till garveri.





Storfeskinn, våra två trummor som vi lastar in skinnen och saltet i och bakom det bordet som vi skär vid.


Robin och Odd håller på och viker Koskinnen efter att dom legat i saltet klart.


Koskinn på torkning och hålet från taket där koskinnen kommer ner.


Sandra som pallar fårskinn efter att de tumlat runt färdigt i trumman med salt.


En aning högre än så staplar vi dom innan vi drar en stor svart säck över och knyter ihop.


Sara, lika grann och fin som alltid.


Ibland känner vi för att gå upp tidigare på rast och komma ner senare än vad vi borde, då får vi en sån här fin hög med skinn på bordet. Det tycker vi är kul, för då behöver man aldrig vänta på att ett skinn ska komma utan man kan stå och skära snabbt och hela tiden ha något att göra. Vivi hinner ändå alltid ikapp innan nästa rast :)


Sara :)


Siw :)


Trummorna


Bitar av armar och fett som vi skär bort från skinnen


Ivan. Alltid kul att ha en glad chef!


Ihopvikta koskinn


Sara saltar returskinn





Ivan och Sara


Sandra spolar ur stattorna och ska snart ta golvet och bordet. Sen är vi klara för dagen!


Bänken som vi sitter på ibland innan vi går tillbaka in i hallen.


Ovanför satte Helge upp bilden som han tog på oss + Mia som jobbat i tarmbua denna säsong. Vi blev lite rörda då vi såg det.


Här tar vi galonbyxor och T-shirts.


Stället med stövlarna i slussen


Galonbrallor i slussen

Idag kommer jag för första gången att komma ihåg att ta med kameran till jobbet.
Bra jobbat Emelie, du har haft 10 veckor på dig och du kommer ihåg det näst sista arbetsdagen.
Nu ska jag bara dra på mig ett par långkalsonger, för trots att det bara är 5-7 minusgrader så kändes det som -57 när Mike hade öppet dörren i 3 sekunder för länge.
Älskar det faktum att jag bara behöver stå ut med denna kyla i 12 dagar till! Sedan kommer jag hem lagom till de där varma sommardagarna som alltid dyker upp i Maj. Perfekt.

Förvänta er bilder från slakteriet ikväll och sätt lite press på mig!
Nu måste jag kila till jobbet! Ha en bra dag.

Har bestått av jobb till ca 12.30.
Dusch på jobbet och därefter vänta där tills håret torkade på grund av alla minusgrader ute.
Hem - bli glad över att dom lyckats ta sig in i bilen som vi inte fick upp igår (med hjälp av en förlängningssladd och hårtorken tror jag) och satt igång motorvärmaren.
Skjutsa Mike och Shanan in till Mo (och nästan dö på vägen dit då jag fick världens sladd på den mycket kurviga E6:an) för att dom skulle få bättra på brännan.
Hem - handla ingredienser till middagen och laga middag. Pasta D'amour! (Jag har stoppar undan lite i en matlåda som du Sara ska få imorgon).
Sedan spelade jag några omgångar Snap med James innan jag byggde lite korthus.
Därefter gav jag Kerry en omgång med saxen i hans allt för långa hår.

I fredags efter jobbet åkte jag och Sara till Mo för att handla massor med ingredienser till smörgåstårta. Och på kvällen knopade vi (med lite hjälp och moraliskt stöd av Robin) ihop två stycken utsökta smörgåstårtor...



















Och dagen därpå, i lördags, kom alla som hade tackat ja till att köpa en bit över till våran stuga. Roligt att ha så många på besök och få bjuda på riktig typisk svensk mat.

då man slutar långt innan lunch. 300 får hade vi idag, och hade inte linan stoppats så mycket innan frukost hade vi hunnit alla innan den utan problem.
Så innan lunch gjorde jag bort att duscha, därefter begav jag mig hemåt för att packa. Packa för att åka hem.
Första dagen på sista veckan är här, och jag har precis dragit igen dragedjan på den första väskan. Nu återstår bara några stycken. Men, det blir nog inte så mycket mer packande idag. Nu ska jag ta med mig kameran min och gå ut i "det fina vädret" (det är egentligen emot mina principer att tycka att det är fint väder då det är snö ute, men det är faktiskt himla vackert med all nyfallen snö i träden och solen som lyser på dem) och fota litegrann.

Ikväll har "bossen" över Nya Zeeländarna anordnat frågesport på Kro här i Bjerka.
Så just nu blåser Sandra håret, James har hoppat in i duschen och jag väntar på att alla ska bli klara så vi kan traska iväg. Det blir att lyxa till det denna torsdag med att äta på Kro och därefter för "Team Vagina" (Jag, Sandra och Nikki) att försöka svara rätt på fler frågor än alla Nya Zeelänska kill- och gubblag.
Spark i baken på oss.

Jag tycker också att jag är lite dålig på att uppdatera. I måndags höll vi allihopa på att skrumpna ihop av tristess, men tanken att ta tag i att lägga in och ladda upp bilder från helgen samt blogga om det slog mig inte.
Däremot slog det mig nyss att efter helgen måste jag börja packa ihop mina saker, för idag om en vecka är sista arbetsdagen, som det ser ut just nu, men det kan fort ändras så vi måste jobba fredagen i alla fall.

Nej, nu måste jag återgå till vår älskade Skinnkjellere, lunchrasten är snart slut och väntar gör 3,5 timmars arbete innan vi får gå hem.