Avfärd

Det sista jag packar in i bilen är självklart datorn.
Sen sätter jag mig i bilen och påbörjar färden som har slutdestination Bjerka i Norge.
Internet finns just nu inte på campingen som vi ska bo på, men det ska vi se till att lösa, jag överlever nämligen inte utan internet!

Ha det bäst, hörs snart igen!

Och just det, på emelieinorge.blogg.se kommer jag endast att skriva och lägga upp bilder som handlar om Norge och arbetet där. Kommer säkert att skriva här med, men det är tanken iaf!

Lovelife

Fick en konstig känsla i magen.
Egentligen är den inte konstig. Den är bra.
Men den borde inte komma nu.
Fick som ett lyckorus.
Vilket jag inte hade väntat mig att få.
Mycket som jag tidigare har varit lycklig över är jag inte lycklig över längre eller sånt som jag känt lycka tack vare har jag inte kvar längre.

Jag är inte kär,
mina föräldrar ska skiljas,
jag gruvar mig nanting inför Norge
och framtiden (överlag sådär bara, och just det, att komma hem från Norge, för jag vet inte vad det är jag kommer att komma hem till).

Ändå känns allt helt jävla lovely! :)

Learn to say "I love You" more often.

It feels good. Really good.

Idag har i princip det sista försvunnit från lägenheten.
Kvar finns dammråttorna och diverse
typ, skräp egentligen, + de 2 bagar som jag börjat packa inför avresan på söndag,
PÅ SÖNDAG? Emelie har börjat bli riktigt nervös.
När jag var liten och folk frågade vad jag skulle bli när jag blev stor
så visste jag inte svaret.
Men en sak var jag säker på,
jag skulle då aldrig kunna jobba på ett slakteri!
Eller, vem försöker jag lura, jag sa det väl egentligen senast för en sisådär 12 månader sen.
Men saker och ting blir verkligen inte alltid som man tänkt sig.

Efter allt stök och bök idag och en efterlängtad dusch så bar det av i 120 till Stackis.
Där var alla underbara OP-tjejer samlade och satt och väntade på att få hugga in på kvällsfikat som Sandra bjöd alla på för att säga hejdå. För en fest räckte inte. Har ni tänkt på hur många gånger man kan säga hejdå till någon som man verkligen tycker om, eller rent ut sagt älskar?
Om och om och om och om och om och om igen, och det är lika jobbigt varje gång.
Jag att jag älskar er!

Det blir mindre och mindre

grejer kvar här på läkarvägen.
I samma takt blir det mer och mer lådor i mamma och pappas källare.
Imorgon är det Hejdåfest för hela slanten.
Jag har lovat mig själv att jag ska vara sminkad och klar klockan två.
Om jag siktar på det så kanske jag är någotsånär klar i tid tänker jag.

Ikväll åt jag med föräldrarna i Kåge.
Det är sjukt hur många tankar och hur mycket känslor som döljer sig bakom de framtvingade skratten
(eller, alla skratt är inte framtvingade, ibland kan far min vara så som han är
och då går det inte låta bli att skratta).
Jag längtar tills jag kommer hem från Norge och allting,
förhoppningsvis, är som det från och med då alltid kommer att vara.
Hur jag känner om att inte vara hemma i Sverige och Skellefteå under upploppet till det?
Det vet jag inte än. Både bra och dåligt antar jag.
Nu ska jag sätta mig i bilen igen och hämta min mobilladdare i Kåge som jag tror är kvar där sen i onsdags.
Är den inte det så vet nog inte ens fan var den är.



Ett försök att föra tankarna till något annat. Fötter och röda havet utanför Hurghadas kust.

Sommaren 2009 i bilder

Japp, här kommer massa bilder från sommaren 09.
Jag har tydligen haft fullt upp hela denna underbara årstid
eftersom jag inte la över bilderna till datorn förrän igår?!
Jag vet inte om det kallas bildbomb när varje bild är kommenterad på det här viset,
men något liknande i varje fall!

Sommaren på min kamera börjar i Borlänge, på den underbara festivalen Peace & Love:



Det var vi som var där + ett tiotal tusen till. Vi var betydligt mer taggade än vad vi såg ut att vara på den här bilden inför...


... Maria Mena!


Som var avsevärt mycket bättre än vad vi hade kunnat ana :)


Såhär var vi klädda mest hela tiden, eller i varje fall med solglasögon och kamera i högsta hugg!


Trångt? Nej, mysigt :)


Solglasögonen var med hela tiden eftersom solande gassade konstant hela hela veckan!


Med undantag från då den faktiskt var under horisonten, vilket jag där och då tvivlade på att den faktiskt var någon gång.
Här chillar Martina i vårat camp.


Conversen fick också ligga och glassa sig i solen. Idag är dom inte lika rena och fina, har ännu inte tvättad bort Peace & Love- och Hultsfredsleran från dom. Den ska sitta kvar ett tag, som ett minne :)


Folk, på väg till och från festivalen.


Det var inte bara inne på campingen som det var grisigt, även på den kvartslånga promenaden innanför stängslet mellan festivalen och campingen.


Anna Ternheim - var kanske inte den mest sminkade och uppklädda artisten på denna festival...


... men då har hon det mesta av allt annat istället, och det är det som verkligen räknas :)


Nästan längs hela vägen hade dom hängt upp sånt här "tyg" som det var "klottrat" en massa roliga saker på.


Hello Saferide med Annika Norlin vid micken skulle räckt gott och väl för att hela festivalen skulle varit perfekt.


Det här var inte ens en av dom stora scenerna!


No words.





När man äntligen kom fram till festivalenrén efter att ha gått från campingen var det som att möta ljuset i tunneln :P



Helt plötsligt så var en hel vecka passé och vi satt i bilen på väg hem igen i soluppgången.


Det kommer mera... from my summer of 2009! Orkade inte mer ikväll :P

Stop being so fairytale, it makes me sick

.

Smäll! smäll! smäll!

Vilket underbart sätt det är att vakna på!
En av många anledningar till varför jag sov i Kåge de senaste dagarna när jag jobbade natt.
Där kan det ibland vara ett barn som har roligt utanför fönstret,
eller en granne som spikar i någonting,
men man slipper då att en dörr
bokstavligen smälls igen i örat på en, 75482543 gånger.

Det är typ världens finaste väder ute
men jag sitter inne och tar latheten till en ny nivå -
äter majs direkt ur konservburken med sked, inte jätteokej.
Att sitta på balkongen och plågas bara för att inte få dåligt samvete
över mig själv orkar jag inte.
Snart får ni ett sms kära vänner :)


Bla bla blabla bla #1

När jag körde från jobbet alldeles nyss hem till föräldrarna i Kåge fick jag så ont i magen.
Jag kom på att det verkligen är så att jag ska till Norge och jobba på ett slakteri.
Hur i helvete tänkte jag då egentligen?
Jag längtar, samtidigt som jag bara vill stanna här i trygga lilla Skellefteå
och förbli en inskränkt springvikarie för resten av mitt liv.

Det är snart också. För varje dag som går är det en dag mindre kvar tills vi åker, jo, det är sant.
För varje dag som går blir en dag en större del av hur mycket tid det är kvar innan vi åker.
Förstår ni hur jag tänker?
Är det nervositet eller är det ångest?

Hon lämna man och barn och huset, aldrig ångra hon beslutet (Hon gav sig bara av)

Havanna mamma - Maggio

Om några timmar drar jag mig mot staden för natt # 2 av 4.

Just nu sitter jag i min gamla säng i Kåge och funderar över framtiden.
Inser att även om jag hjälper till så kommer det inte att fungera i längden.
Hur mycket jag än vill.

Förutom natten som jag har på måndag så jobbar jag endast 2 dagar nästa vecka.
För mitt eget bästa så ska jag börja köra grejer hit till Kåge då.

Kommande helg är alltså en ledig helg.
Då ska jag supa skallen av mig, däcka i en buske eller vakna i fyllecell (jag har inte bestämt mig än).
Varför måste man orka sånt här?

RSS 2.0