I'm coming home, I'm coming home
Tell the world that I'm coming home.
Nej, det var ljug. Precis som de 2-3 senaste inläggen.
Jag är redan hemma! Nu ska jag plinga på Stinas dörr och se om det blir några glada miner!
Picless
Borde lägga in lite bilder. Men det är svårt då det inte fins några bilder att lägga in.
Kameran känner inte alls för att hänga med mig nu för tiden, utan vill hellre gå in i vinterdvala.
Jag ska försöka övertyga den. Inte lätt numer då det inte händer så väldigt mycket spännande.
Vi skyndade oss igenom landet av någon anledning. Regnade det och var dåligt väder bestämde vi oss för att vi inte tyckte om staden/stället och drog vidare. Lite dumt nu såhär i efterhand kanske, men tristessen var så skrämmande att vi flydde.
Återkommer.
Kameran känner inte alls för att hänga med mig nu för tiden, utan vill hellre gå in i vinterdvala.
Jag ska försöka övertyga den. Inte lätt numer då det inte händer så väldigt mycket spännande.
Vi skyndade oss igenom landet av någon anledning. Regnade det och var dåligt väder bestämde vi oss för att vi inte tyckte om staden/stället och drog vidare. Lite dumt nu såhär i efterhand kanske, men tristessen var så skrämmande att vi flydde.
Återkommer.
Om ni bara visste
Om ni visste hur jag längtar hem. Aldrig i mitt liv har jag längtat efter något/någon så här mycket.
Börjar jag tänka för mycket på hem så kryper det i hela kroppen och jag måste gå för en liten promenad för att få bort sprattlet i benen. Väldigt märkligt.
På samma gång vet jag inte vad det är jag saknar så mycket.
Sitter inne idag (vädret är riktigt piss) och väntar. Väntar på att det ska bli bättre. Vädret.
Vi har fixat med papper och penna idag då alla affärer äntligen är öppna igen. Nu sitter det fina lappar i rutorna i baksätet som talar om för omvärlden att pärlan är till salu.
Börjar jag tänka för mycket på hem så kryper det i hela kroppen och jag måste gå för en liten promenad för att få bort sprattlet i benen. Väldigt märkligt.
På samma gång vet jag inte vad det är jag saknar så mycket.
Sitter inne idag (vädret är riktigt piss) och väntar. Väntar på att det ska bli bättre. Vädret.
Vi har fixat med papper och penna idag då alla affärer äntligen är öppna igen. Nu sitter det fina lappar i rutorna i baksätet som talar om för omvärlden att pärlan är till salu.
Falukorv
Forresten, ni skulle hora mina och Sandras diskussioner ibland. De kan paga i upp till en timme och amnet forandras inte sarskilt mycket under den langa tiden.
Svensk mat, svenskt godis, svenska chips och ostkrokar!
Det ar helt sinnessjukt att vi plagar oss sjalva pa det sattet, man blir inte mindre sugen av att prata om det. Anda upprepar vi oss gang pa gang.
Ibland kan jag sitta och fundera vad som kommer bli det forsta jag ater da jag kommer hem.
Helst av allt skulle jag vilja ha en stor ungsform med Janssons frestelse direkt fran ugnen.
Sandra saknar polsa och potatis valdigt mycket.
Men det kommer sakert bli MAX eller nagot annat trakigt pa Arlanda. Det vill jag inte. Men jamfort med hamburgarna har kommer det sakert att vara himmelriket. Kopte en hamburgare idag pa tal om sadana.
Det var acklig ost, sallad, morotter, rodbeta och majonnas pa den. Ironiskt mums!
Svensk mat, svenskt godis, svenska chips och ostkrokar!
Det ar helt sinnessjukt att vi plagar oss sjalva pa det sattet, man blir inte mindre sugen av att prata om det. Anda upprepar vi oss gang pa gang.
Ibland kan jag sitta och fundera vad som kommer bli det forsta jag ater da jag kommer hem.
Helst av allt skulle jag vilja ha en stor ungsform med Janssons frestelse direkt fran ugnen.
Sandra saknar polsa och potatis valdigt mycket.
Men det kommer sakert bli MAX eller nagot annat trakigt pa Arlanda. Det vill jag inte. Men jamfort med hamburgarna har kommer det sakert att vara himmelriket. Kopte en hamburgare idag pa tal om sadana.
Det var acklig ost, sallad, morotter, rodbeta och majonnas pa den. Ironiskt mums!
Somnbrist, pga av en sang?
Sitter uppe for jag vet att jag anda inte kan somna.
Vi har tog in pa ett stalle for nagra natter sedan, men de tidigare natterna har jag inte kunnat somna sa bra som jag gor i vanliga fall. Har legat vaken medan Sandra slumrat gott bredvid mig.
Fastan hela staden har varit stangd hela helgen sa ar det nagon backpackerbar precis bredvid som pumpar musik.
Och ar det inte den jag stor mig pa sa ar det flakten/luftkonditioneringen som later 7 ganger hogre an vad min tinnitus gor.
Saknar bilen. Tur vi bara har en bokad natt till pa det har stallet, sen far man sova i den igen. Sjukt hur man kan sova battre i en liten bil dar man inte kan vanda sig ordentligt for hoften ar i vagen och benen inte gar att ha raklanga forutom om man skulle sova med bagageluckan oppen. Men det ar fakta det.
Vi har tog in pa ett stalle for nagra natter sedan, men de tidigare natterna har jag inte kunnat somna sa bra som jag gor i vanliga fall. Har legat vaken medan Sandra slumrat gott bredvid mig.
Fastan hela staden har varit stangd hela helgen sa ar det nagon backpackerbar precis bredvid som pumpar musik.
Och ar det inte den jag stor mig pa sa ar det flakten/luftkonditioneringen som later 7 ganger hogre an vad min tinnitus gor.
Saknar bilen. Tur vi bara har en bokad natt till pa det har stallet, sen far man sova i den igen. Sjukt hur man kan sova battre i en liten bil dar man inte kan vanda sig ordentligt for hoften ar i vagen och benen inte gar att ha raklanga forutom om man skulle sova med bagageluckan oppen. Men det ar fakta det.
Citat om att langta hem
Ibland poppar det ut sa konstiga citat nar man tanker pa hem.
Det basta sa Sandra har om dagen.
"Det skulle vara jattekul att ga pa ICA!"
Kul.
En annan kul sak. Tyckte jag. Sandra ar den som i vanliga fall pratar i somnen. Men i natt var det min tur.
"kaffe!" sa jag. Inte for att jag var sugen, utan jag dromde att mamma och Kenneth stod vid nagonting, och Kenneth kunde bara inte forsta vad det var for nagonting. Jag stod tyst bredvid medan han mumlade for sig sjalv "men vad ar detta egentligen?" tillslut kunde jag inte halla mig langre, for vem som helst kunde se vad det var, sa jag utbrot... just det KAFFE!
Det basta sa Sandra har om dagen.
"Det skulle vara jattekul att ga pa ICA!"
Kul.
En annan kul sak. Tyckte jag. Sandra ar den som i vanliga fall pratar i somnen. Men i natt var det min tur.
"kaffe!" sa jag. Inte for att jag var sugen, utan jag dromde att mamma och Kenneth stod vid nagonting, och Kenneth kunde bara inte forsta vad det var for nagonting. Jag stod tyst bredvid medan han mumlade for sig sjalv "men vad ar detta egentligen?" tillslut kunde jag inte halla mig langre, for vem som helst kunde se vad det var, sa jag utbrot... just det KAFFE!
Jag med
PS. jag saknar min syster DS.
Dag 14
utan bilder tyvarr. Ar bara in pa ett stalle for att skriva ut biljetterna som ska ta mig hemat.
Bast att gora det redan nu medan jag kom ihag det och sa man inte glommer bort det. Kopior som vanligt om en skulle tappas bort eller forstoras.
Vi har kort igenom Auckland, varit upp till toppen pa norra on och nu har vi stannat till i bay of Islands.
Har stannar vi ett tag.
Vackert ar det och massor med saker att gora finns det. Vi ska bl.a ta en kryssning med overnattning. Ska bli hur mysigt som helst! Nu ska jag skynda ut till bilen dar Sandra redan vantar.
Ikvall vantar forresten bio for 4:e (!?) gangen pa denna roadtrip. Finns inte mycket att gora i bilen...
Bast att gora det redan nu medan jag kom ihag det och sa man inte glommer bort det. Kopior som vanligt om en skulle tappas bort eller forstoras.
Vi har kort igenom Auckland, varit upp till toppen pa norra on och nu har vi stannat till i bay of Islands.
Har stannar vi ett tag.
Vackert ar det och massor med saker att gora finns det. Vi ska bl.a ta en kryssning med overnattning. Ska bli hur mysigt som helst! Nu ska jag skynda ut till bilen dar Sandra redan vantar.
Ikvall vantar forresten bio for 4:e (!?) gangen pa denna roadtrip. Finns inte mycket att gora i bilen...
Dag 11
Aotearoa = New Zealand
Vi lärde oss väldigt mycket om Maorikulturen igår, ursprungsbefolkningen på NZ.
Vi såg mudpools, bubblande lerpölar... (denna 3 meter djup och 90 grader varm)
... hot pools
och Geysers. Hål i marken som sprutar upp hett vatten. (Eller är det kanske en strandad val, Denice? ;))
På eftermiddagen tog vi gondolen upp till en restaurang.
Buffébordet var helt fantastiskt. Jag önskar att jag hade tyckt om musslor, ostron, och andra snäckgrejer, att jag tålt räkor och kräftor. Tur det fanns himla god lax!
Min kalla tallrik. La ni märke till...
BLäckfisken? Usch. Jag åt en tentackel. Inte dåligt. Men jag klarade bara inte av det.
De senaste 9 (?) dagarna i bilder och ord.
Tack vare att vi rusat igenom landet och att vi i natt inte alls sov gott i vår bil pga en kyla ingen av oss förstår var den kom ifrån (bestämde vi oss idag för att stanna i Rotorua i hela två nätter på ett backpackerställe för att vila ut oss och verkligen se stället,) bjuder jag här på massor med bilder från de gågna 9 (tror jag det är) dagarna.
Vi har skyndat lite för allt vi vill är att komma längst upp till norra ön och värmen för att bara få lägga oss på någon strand/gräsmatta och njuta lite av livet innan verkligheten väntar där hemma.
Rotorua ligger ganska långt norr ut insåg jag idag. Inte många timmar från Auckland och då vi kommer dit är vi iprincip längst upp.
Dag 2. Utanför Christchurch. Vi ville till stadskärnan och se skillnaden efter jordbävningen, men av säkerthetsskäl är innerstan avstängd. Då åkte vi istället ut till en vacker förort.
Ett väldigt litet sår i staden efter jordbävningen.
Efter Christchurch krossade vi landet för att kolla på "pancake rocks". Svårt att få på bild!
Magiskt som mycket annat här i Nya Zeeland.
Efter att vi gjort västkusten åkte vi upp mot Karamea, en stad efter en väldigt krokig väg i bergen som vi sedan körde tillbaka efter att ha gjort en timmes
promenad och tittat på utsikter som inte blev vackrare på bild än denna stock längs vägen.
Berg möter vatten på många ställen, och alla är de lika vackra.
På väg upp till den allra nordligaste udden på södra ön stack dessa träbitar upp ur vattnet med vilande fåglar på.
En gammal brygga säkert.
Black Swans längst upp på södra ön. Lite djurspecial blir detta inlägg, då min mor efterfrågat bilder på djur.
Man ser dock inte så mycket häftiga djur här som man skulle tro. Förutom alla roadkills, men de gör sig inte så bra på bild.
Botaniska trädgården i huvudstaden Wellington.
Tillmötesgående and i samma trädgård.
Annorlunda kontraster längs promenadvägen tillbaka ner till city från trädgården.
Mera djur. Exotiska va?
Mt. Nånting. Kommer icket ihåg. En vulkan är det i alla fall, så närmare än såhär tordes vi inte gå.
Detta är det "trekkingställe" flest turister dör på i Nya Zeeland.
Sandra vid en vacker utsikt.
Såhär ser det ofta ut. Skyltar som varnar om skarpa kurvor där du rekommenderas hålla 45, 35, 25 och till och med 15 km/h.
Vi har renar som hoppar ut från sina gömställen bland granar och tallar.
Dom har kor som inte hoppar särskilt högt bland palmerna.
Nu ska jag ta trapporna i 6 steg och dyka ner i sängen där uppe.
2 dagar i Rotorua väntar, som vi ska göra så mycket som möjligt av!
Vi har skyndat lite för allt vi vill är att komma längst upp till norra ön och värmen för att bara få lägga oss på någon strand/gräsmatta och njuta lite av livet innan verkligheten väntar där hemma.
Rotorua ligger ganska långt norr ut insåg jag idag. Inte många timmar från Auckland och då vi kommer dit är vi iprincip längst upp.
Dag 2. Utanför Christchurch. Vi ville till stadskärnan och se skillnaden efter jordbävningen, men av säkerthetsskäl är innerstan avstängd. Då åkte vi istället ut till en vacker förort.
Ett väldigt litet sår i staden efter jordbävningen.
Efter Christchurch krossade vi landet för att kolla på "pancake rocks". Svårt att få på bild!
Magiskt som mycket annat här i Nya Zeeland.
Efter att vi gjort västkusten åkte vi upp mot Karamea, en stad efter en väldigt krokig väg i bergen som vi sedan körde tillbaka efter att ha gjort en timmes
promenad och tittat på utsikter som inte blev vackrare på bild än denna stock längs vägen.
Berg möter vatten på många ställen, och alla är de lika vackra.
På väg upp till den allra nordligaste udden på södra ön stack dessa träbitar upp ur vattnet med vilande fåglar på.
En gammal brygga säkert.
Black Swans längst upp på södra ön. Lite djurspecial blir detta inlägg, då min mor efterfrågat bilder på djur.
Man ser dock inte så mycket häftiga djur här som man skulle tro. Förutom alla roadkills, men de gör sig inte så bra på bild.
Botaniska trädgården i huvudstaden Wellington.
Tillmötesgående and i samma trädgård.
Annorlunda kontraster längs promenadvägen tillbaka ner till city från trädgården.
Mera djur. Exotiska va?
Mt. Nånting. Kommer icket ihåg. En vulkan är det i alla fall, så närmare än såhär tordes vi inte gå.
Detta är det "trekkingställe" flest turister dör på i Nya Zeeland.
Sandra vid en vacker utsikt.
Såhär ser det ofta ut. Skyltar som varnar om skarpa kurvor där du rekommenderas hålla 45, 35, 25 och till och med 15 km/h.
Vi har renar som hoppar ut från sina gömställen bland granar och tallar.
Dom har kor som inte hoppar särskilt högt bland palmerna.
Nu ska jag ta trapporna i 6 steg och dyka ner i sängen där uppe.
2 dagar i Rotorua väntar, som vi ska göra så mycket som möjligt av!
3.000 kilometer
Födelsedagen blev toppen. Med Sandra hack i häl, lite för mycket shopping, latande på en strand full av sol och bio efter middagen hade det inte kunnat bli mycket bättre.
Vi har nu gjort nästan 3.000 kilometer, massor med kaffekoppar och vad som känns som miljontals toabesök.
Vi har sett vulkaner, på avstånd såklart, varken utrustning eller kondition är någonting som finns i baksätet på vår bil bland all packning. Men lika glada är vi för det. Efter lunchpausen nu så åker vi vidare från Taupo mot Roturoa för att kolla på bubblande lerhål. Ska bara ta en till titt i guideboken så vi inte lämnar någonting bakom oss som vi sedan ångrar.
Massor med fina utsiktbilder har jag på kameran, som jag icket orkar ladda upp nu. Håll ut!
Vi har nu gjort nästan 3.000 kilometer, massor med kaffekoppar och vad som känns som miljontals toabesök.
Vi har sett vulkaner, på avstånd såklart, varken utrustning eller kondition är någonting som finns i baksätet på vår bil bland all packning. Men lika glada är vi för det. Efter lunchpausen nu så åker vi vidare från Taupo mot Roturoa för att kolla på bubblande lerhål. Ska bara ta en till titt i guideboken så vi inte lämnar någonting bakom oss som vi sedan ångrar.
Massor med fina utsiktbilder har jag på kameran, som jag icket orkar ladda upp nu. Håll ut!
Wellington
dag 2 faktiskt.
Efter att vi tagit den dar koppen med kaffe pa McDonalds i Nelson sa drog vi darifran, mot Picton, darifran fargan till Weelington gar. Inte lange efter vi kom dit gick det en farga over som det fanns kvar plats pa. Val over pa andra sidan havet lamnade vi staden sa fort som hastighetsbegransningen tillat och hittade oss ett stalle att parkera och sova pa. Oj sa gott jag sov! Vaknade bara 4-5 ganger under hela natten.
Gardagen spenderades i att upptacka Wellington. Mannen pa informationsbyran gav oss bra tips pa vad vi skulle fylla dagen med. Det blev "cable car" upp till Wellingtons botaniska tradgard, darifran ner till alla politiska hus, vidare genom city till "Te Papa, the Museum of New Zealand". Efter det hann vi med en snabbis pa Cuba street, som jag tankte mig skulle vara ungefar som Folkkungagatan hemma i Stockholm, men icket. Fast manga mysiga butiker verkar det finnas, men inte lika vintage som jag hade onskat. Kanske tur det, annars hade jag varit tvungen att kopa mig annu en resvaska snart. Nar affarerna stangt letade vi upp ett Backpackerstalle for att lyxa med en natt under hustak och sang.
Nu har jag vaknat, men ar inte sa nojd, nog saknar jag bilen lite for jag vaknade nog 10 ganger inatt. Duschen igar innan laggdags var sjalvklart mer an valbehovlig, men inte ens den sarskilt bra egentligen.
Idag klev jag upp innan vackaren. Kanske p.g.a. fodelsedagsnerverna? Ligga kvar behovde jag inte som tur var, vantade mig inte att nagon skulle komma in genom dorren med presenter och frukost pa sangen, skont.
Upp och ut for att stoppa i pengar i parkeringsautomaten 2 kvarter bort, kopa frukost at Sandra pa vagen hem (for viss ar det sa da man ar gammal, att man bjuder andra pa fika?).
Idag ska vi ga tillbaka till Cuba street, for vi hann bara in i en affar igar innan klockan blev 18 och de stangde.
Efter att vi tagit den dar koppen med kaffe pa McDonalds i Nelson sa drog vi darifran, mot Picton, darifran fargan till Weelington gar. Inte lange efter vi kom dit gick det en farga over som det fanns kvar plats pa. Val over pa andra sidan havet lamnade vi staden sa fort som hastighetsbegransningen tillat och hittade oss ett stalle att parkera och sova pa. Oj sa gott jag sov! Vaknade bara 4-5 ganger under hela natten.
Gardagen spenderades i att upptacka Wellington. Mannen pa informationsbyran gav oss bra tips pa vad vi skulle fylla dagen med. Det blev "cable car" upp till Wellingtons botaniska tradgard, darifran ner till alla politiska hus, vidare genom city till "Te Papa, the Museum of New Zealand". Efter det hann vi med en snabbis pa Cuba street, som jag tankte mig skulle vara ungefar som Folkkungagatan hemma i Stockholm, men icket. Fast manga mysiga butiker verkar det finnas, men inte lika vintage som jag hade onskat. Kanske tur det, annars hade jag varit tvungen att kopa mig annu en resvaska snart. Nar affarerna stangt letade vi upp ett Backpackerstalle for att lyxa med en natt under hustak och sang.
Nu har jag vaknat, men ar inte sa nojd, nog saknar jag bilen lite for jag vaknade nog 10 ganger inatt. Duschen igar innan laggdags var sjalvklart mer an valbehovlig, men inte ens den sarskilt bra egentligen.
Idag klev jag upp innan vackaren. Kanske p.g.a. fodelsedagsnerverna? Ligga kvar behovde jag inte som tur var, vantade mig inte att nagon skulle komma in genom dorren med presenter och frukost pa sangen, skont.
Upp och ut for att stoppa i pengar i parkeringsautomaten 2 kvarter bort, kopa frukost at Sandra pa vagen hem (for viss ar det sa da man ar gammal, att man bjuder andra pa fika?).
Idag ska vi ga tillbaka till Cuba street, for vi hann bara in i en affar igar innan klockan blev 18 och de stangde.
Nelson för andra gången
Nu är vi tillbaka i Nelson, sitter på McDonalds. Har tvättat armhålan ich dricker nu en kopp kaffe.
Sedan vi var här sist för 2 dygn sen har vi hunnit se Golden Bay i skitväder och varit (nästan, sett har vi) den nordligaste udden på sydön, sovit 2 nätter till u bilen (en på en avfart/infart och en högt uppe på ett berg bland de krokiga vägarna).
Sandra frågade imorse om vi ska lyxa och duscha och sova på något ställe då jag fyller år. Huvva tyckte jag, det är ju jättelänge kvar, men det är visst den 10:e idag, så 2 dagar till utan dusch och säng får väl gå an!
Nu ska jag återgå till mitt kaffe!
Roadtrip, Dygn 1 i bilder
... och lite text.
Bara en liten bit ifrån där vi bott i riktning mot Dunedin står det ett träd uppe på en kulle.
Från en vinkel ser det väldigt mycket ut som en Kiwifågel, Nya Zeelands nationaldjur
som man ser överallt. De kallar sig själva dessutom för Kiwisar, om ni missat det.
Utsikten från Larnach Castle, Nya Zeelands enda slott beläget uppe på en höjd
med utsikt över landskapet runt om Dunedin.
Stort är det inte, men vackert!
Får får får?
Oceaniens näst mest fotograferade byggnad, Tågstationen i Dunedin.
Och vad är den mest fotograferade?
Operahuset i Sydney.
Såhär kommer det att se ut för det mesta.
Skrämmande ofattbart hur naturligt det känns att köra på vänster sida.
Solnedgång, Caroline Bay, Timaru.
En nyvaken Sandra i vår dubbelsäng.
All packning får hoppa till framsätet då nattens mörker smyger sig på.
Soluppgång på vårt första Motel denna långa roadtrip.
Bara en liten bit ifrån där vi bott i riktning mot Dunedin står det ett träd uppe på en kulle.
Från en vinkel ser det väldigt mycket ut som en Kiwifågel, Nya Zeelands nationaldjur
som man ser överallt. De kallar sig själva dessutom för Kiwisar, om ni missat det.
Utsikten från Larnach Castle, Nya Zeelands enda slott beläget uppe på en höjd
med utsikt över landskapet runt om Dunedin.
Stort är det inte, men vackert!
Får får får?
Oceaniens näst mest fotograferade byggnad, Tågstationen i Dunedin.
Och vad är den mest fotograferade?
Operahuset i Sydney.
Såhär kommer det att se ut för det mesta.
Skrämmande ofattbart hur naturligt det känns att köra på vänster sida.
Solnedgång, Caroline Bay, Timaru.
En nyvaken Sandra i vår dubbelsäng.
All packning får hoppa till framsätet då nattens mörker smyger sig på.
Soluppgång på vårt första Motel denna långa roadtrip.
Hej ryggsäcken! Det var länge sedan.
Nu är det inte många minuter kvar innan vi åker.
Det känns skönt, att vi äntligen ska göra det vi har tänkt och velat göra så länge.
Att leva i en bil, i en väska (eller 2, denna gång) igen känns lite halvjobbigt, men det kommer det vara värt.
Det kommer bli så kul att få vara ute på vägen igen med min andra hälft/bästa vän/förebild/låtsassyster. Allt det känner jag för henne, min Sandra.
Snart avfärd
Dushad och klar. Nu saknas bara lite frukost i magen och att lägga in allt i bilen.
Jag ska bara varna er nu om att uppdateringen nog kommer att bli än sämre än vad den varit. Men vi ska försöka ta oss in på något McDonalds så ofta som möjligt och köpa en kaffe för att få gratis internet. Så länge ni har överseende så är vi glada!
Jag ska bara varna er nu om att uppdateringen nog kommer att bli än sämre än vad den varit. Men vi ska försöka ta oss in på något McDonalds så ofta som möjligt och köpa en kaffe för att få gratis internet. Så länge ni har överseende så är vi glada!
Hoppsan, det blev visst en till natt.
Packningen är klar, men det blev ändå så att vi stannade en natt till. Mest för att Mike tjatade så. Nej, när allt kom omkring så blev det bättre såhär.
Tanken var från början att åka till Dunedin efter middagen och spendera den första natten där för att sedan turista i staden dagen efter. Istället tog vi en spelkväll ikväll och åker i god tid innan lunchtid imorgon och lämnar Dunedin igen innan mörkret blir allt för påtagande. Så första natten vet jag faktiskt inte var den blir. Någonstans mellan Dunedin och Christchurch förmodligen, om jag inte orkar köra ända fram till Christchurch. Bli inte oroliga. Vi kommer i så fall inte att parkera bilen bredvid något högt och ostadigt tegelhus i centrum, utan snarare ute på en öde äng så inga efterskalv kan skada oss.
Tanken var från början att åka till Dunedin efter middagen och spendera den första natten där för att sedan turista i staden dagen efter. Istället tog vi en spelkväll ikväll och åker i god tid innan lunchtid imorgon och lämnar Dunedin igen innan mörkret blir allt för påtagande. Så första natten vet jag faktiskt inte var den blir. Någonstans mellan Dunedin och Christchurch förmodligen, om jag inte orkar köra ända fram till Christchurch. Bli inte oroliga. Vi kommer i så fall inte att parkera bilen bredvid något högt och ostadigt tegelhus i centrum, utan snarare ute på en öde äng så inga efterskalv kan skada oss.
Vår bostad de kommande veckorna
Från bil till bostad.
2 breda liggunderlag, 2 täcken och en filt blir vår madrass.
Sett från skuffen.
Rätt mysigt!
Så känns det nu. Är övertygad om att det inte är så det kommer kännas om några nätter.
2 breda liggunderlag, 2 täcken och en filt blir vår madrass.
Sett från skuffen.
Rätt mysigt!
Så känns det nu. Är övertygad om att det inte är så det kommer kännas om några nätter.
Sista dagen i Kaitangata/Balclutha
Idag är det hejdå Balclutha, och hejdå familjen Clayton-Reed.
Ikväll efter middagen lämnar vi det som varit vårt hem de senaste 3 månaderna för att bege oss ut och se Nya Zeeland.
Det känns konstigt att dagen man gått och väntat på så länge är här.
Jag är lite nervös eftersom jag är den enda av oss två som har ett internationellt körkort och att Sandra är superbra på att somna i bilar. Men det ska nog gå vägen. Jag har sagt att jag ska stanna bilen varje gång hon somnar, så då måste hon hålla sig vaken om vi ska ta oss någonstans.
Nu ska jag ta tag i den sista packningen och få in allt i bilen.
Ikväll efter middagen lämnar vi det som varit vårt hem de senaste 3 månaderna för att bege oss ut och se Nya Zeeland.
Det känns konstigt att dagen man gått och väntat på så länge är här.
Jag är lite nervös eftersom jag är den enda av oss två som har ett internationellt körkort och att Sandra är superbra på att somna i bilar. Men det ska nog gå vägen. Jag har sagt att jag ska stanna bilen varje gång hon somnar, så då måste hon hålla sig vaken om vi ska ta oss någonstans.
Nu ska jag ta tag i den sista packningen och få in allt i bilen.
Sista arbetspasset
Om 7 minuter rullar bilen mot Finegand, Balclutha för sista gången.
Med oss tar vi extra underkläder. Det finns inte en chans att vi kommer att komma undan med att bli "hoosed", alltså nersprutade med vatten. Kameran ligger även i väskan, min lilla värdelösa, den ska jag räcka tanterna vi jobbar med på gut trays så vi får bildbevis på att vi faktiskt har jobbat där, ska även försöka hinna att knäppa på lite annat.
Efter jobbet väntar 4-årskalas, en öl hos en arbetskompis och senare inflyttningsfest hos en av norgegubbarna dit de allra flesta av norgefolket verkar ska dyka upp. Perfekt avslutning!
Med oss tar vi extra underkläder. Det finns inte en chans att vi kommer att komma undan med att bli "hoosed", alltså nersprutade med vatten. Kameran ligger även i väskan, min lilla värdelösa, den ska jag räcka tanterna vi jobbar med på gut trays så vi får bildbevis på att vi faktiskt har jobbat där, ska även försöka hinna att knäppa på lite annat.
Efter jobbet väntar 4-årskalas, en öl hos en arbetskompis och senare inflyttningsfest hos en av norgegubbarna dit de allra flesta av norgefolket verkar ska dyka upp. Perfekt avslutning!
Världen är så stor, så stor
Sista arbetsdagen imorgon.
Insåg då jag såg denna tårta:
att helgen är kommen. Farvälhelgen.
Min supervisor mimade, på håll (eftersom man ändå inte hör någonting med hörselkåporna på) "You should stay!"
Ibland känns det som att jag vill det. Lära känna alla som man bara börjat lära känna. Förmodligen känns det så för att jag saknar vänner så mycket.
Sherrill, Mikes mamma, hade specialbeställt denna tårta och köpt varsinn nyckelring åt oss och graverat in på baksidan: Will miss you Emelie/Sandra xx
Att jorden ska vara så förbaskat stor!
Insåg då jag såg denna tårta:
att helgen är kommen. Farvälhelgen.
Min supervisor mimade, på håll (eftersom man ändå inte hör någonting med hörselkåporna på) "You should stay!"
Ibland känns det som att jag vill det. Lära känna alla som man bara börjat lära känna. Förmodligen känns det så för att jag saknar vänner så mycket.
Sherrill, Mikes mamma, hade specialbeställt denna tårta och köpt varsinn nyckelring åt oss och graverat in på baksidan: Will miss you Emelie/Sandra xx
Att jorden ska vara så förbaskat stor!
