Pempan

Tanken på hemresan har terroriserat mig i ett par veckor.
Jag har tittat på flyg, funderat på när jag vill hem och om jag vill stanna någonstans på vägen.
Sen hände det, alldeles alldeles nyss, utan egentlig genomtanke.
Halva vägen av min hemresa är bokad och klar!
Jag har gått och väntat på något som ska avgöra när och hur jag ska ta mig hem. Det kom aldrig något. Så nu får jag istället ta tag i allt själv och se till så att saker händer då det passar sig att det händer.
Det känns bra. Jag kan inte vänta tills jag får krama om alla mina vänner igen. Heller inte tills jag får göra detsamma med min familj och min släkt.
Men innan jag kan göra det ska jag först njuta av Nya Zeeland ett bra tag till och därpå eventuellt av någon paradisö.