Pempan

When you're feeling tired
I'll lie there with you
When you get up early in the morning
I'll get up with you
If you have a craving
I'll get it for you
You wanna take a ride all by yourself
I'll be waiting for you

Jag har sagt att jag ska ta tag i mitt liv.
Tar man inte tag i sitt liv kommer man ingen vart med det.
Men det är svårt att ta tag i sitt liv, när man inte vet åt vilket håll man vill.

Jag har börjat bli inskolad på ett nytt ställe.
Jag har anmält mig till högskoleprovet.
Jag har anmält mig till en teckenspråkskurs med start nästa vecka.
Det känns som att det borde räcka för nu?

Men jag vet inte om det gör det.

Kvällen började med soffkånkning,
fortsatte med dildoparty
och ska nu (efter lite TV, lite fika och lite prat med mamma och Kenneth)
avslutas (med delar av) ett gammalt högskoleprov.

Tristessen har börjat hacka sig in i mig,
likt en burfågel på sin fröpinne.
När jag tänker efter så känner jag mig inte lika lycklig längre,
inte som för allt mellan 2 och 4 månader sen.
Kanske kan det bero på att jag snart står på Skellefteå kommuns mark,
som den enda kvarvarande familjemedlemen.

Åååh!
Jag önskar att det fanns 7 jag.

- En som var i Oslo med grabbarna.
- En som följde Sandra till Stockholm.
- En som följde med Linn till Trondheim.
- En som stannade här och bodde med mamma och jobbade på Pantern.
- En som hittade en utbildning som passar mig perfekt och gick den.
- En som åkte till något U-land, bodde i hydda och gav sitt liv åt de stackars
hungriga och sjuka barnen.
- En som låg på en strand i ett varmare land, med en drink i ena handen
och en spruta i den andra. Och hon skulle skita i vilket,
för det skulle ju finnas 6 andra that was doing just fiiiine.


Sedan skulle vi sammanstråla när någon av oss (förutom knarkarn,
hon får inte vara med och bestämma sånt) hittat den perfekta mannen.



Tänk så mycket alla jagen skulle ha upplevt och ha erfarenhet av.
Jag skulle vara så klok, typ som en hel mormor!

I've been breaking so many hearts lately.
I didn't even think I had the conscience to do that.

So, go on... and brake mine now.

It would hurt, of course,
but at least I would know that I'm capable to love again.

 

 

 

 

 

 

'cause that's really not a good idea

Jag förstår inte hur jag kan känna den inre stress som jag känner.
Jag har ingenting att stressa över.
Fast kanske är det just det.
Det händer för lite,
och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.
Det är nog det som stressar mig.

Om bara nån (läs.. typ gud?) kunde komma och visa mig skissen över mitt öde,
så att jag kunde lugna ner mig.

Har spenderat kvällen hos far min och roade mig med att
sy upp och stryka alla gardiner i hela lägenheten, fint blev det! :)
Bjuden på köttfärssås á la Emelie blev jag, duktig pappa!
Sen bullar á la Janne, och dom var lika goda som dom alltid brukar vara :)

På fredag ska jag och pappa göra en liten tripp tillsammans,
ni vet, dit upp till gränsen mot finland.
Han ska inhandla diverse saker och jag ska försöka att mest bara kika.
Men det kommer att klia som tusan i fingrarna den här gången.
(det gör inte alltid det för mig, men nu när f.d. gillestugan ska inredas
precis som jag vill ha det så behövs nya grejer
eftersom jag inte alls tycker att det är kul att plocka fram gamla och ställa in).
Pappa pratar om att åka tidigt så man kommer hem nån gång.
Närmare bestämt 06.30.
Kanske dags att börja vända tillbaka dygnet då jag sover lika länge som mor min gör? (Ett litet tillägg är att hon jobbar natt i veckan) Illa.

Under dagen som passerat har huset fått tillökning i antal väggar.
Jag flyttar ner i gillestugan när jag har insett att
he int lönsch att hyra/köpa lägenhet nu.
För jag hoppas (fast kanske inte lika mycket som Sally?)
att jag inte kommer att spendera mina dagar
alltför mycket i Skellefteåtrakten de närmsta året/åren?

Kvällen har i största del bestått av smörgåstårtsbak!
Imorgon kommer massa goa vänner hit på smörgåstårta,
ej utlovad efterrätt och sällskapsspel.
Men dessförinnan ska jag agera domare på div2 tjejernas hemmamatch imorgon.