Pempan

Denice: ja me!

Denice: för att jag kom på att du finns, men inte här, då blev jag lite ledsen.



Denice: emelie, det blir fort ensamt utan dig. jag vet inte varför men...
det är som att vissa saker behöver jag dig för att få ur mig.
går inte säga till ngn annan. att bara titta på dig då du ger mig den lugnande blicken du brukar får mig att känna "allt kommer bli bra" jag är utan det nu, känns som att vad som helst kan hända och ingeting kanske verkligen kan bli bra, eller dåligt för den delen. förvirrande. tomt här ju.

Jag: Jag vet inte ens vilken blick du talar om, men det känns väldigt bra att du känner så.
Det är det som är det bästa med att vara en storasyster, att känna att man behövs och kan hjälpa.
(Men ibland när jag försöker tala vett i dig eller försöka hjälpa säger du ju bara hur jag försöker förstöra ditt liv?)

Denice: du kan verka så hård ibland, som om att jag är en kokosnöt som du försöker banka in vett i, och då för stunden blir jag arg men samtidigt så är det du som fått mig bli klok, allt tjatande har gett resultat och det känns att jag inte ökar i klokhet medan du är borta utan att jag hellre bara tappar allt som funnits i huvet. haha. nämen allt jag vill att du ska veta är att jag saknar dig och önskar att jag kunde vara med dig.

Jag: Jag är hård ibland. För jag tycker att du ska förstå på en gång så du slipper problemet. Ibland är enda sättet att trycka in det i huvudet på dig, fort och hårt innan du börjar argumentera emot och slutar lyssna.
Det är bara för att jag vill ditt bästa och jag vet att jag kan banka det in i dig, för när ilskan har lagt sig älskar du mig igen, precis lika mycket som jag älskar dig:)

Denice: tur du förstår och vet hur jag funkar=)