Det perfekta mordet

Det sägs att man bara kan hata någon som man en gång älskat,
eller någon som har gjort en person man älskar illa.

Det är underligt hur ens hjärna kan tänka på samma sak i flera timmar,
utan att man tänker att den ska tänka på det.

Först var det bara ett sudd i min hjärna.

Sedan började det reda ut sig.

Nu har det klarnat.

På sätt och vis älskade jag en person en gång i tiden, och jag tvivlar inte på att jag skulle kunna göra det igen.
Så av rent och skärt hat har min hjärna nu kommit till det stadie att den funderar ut hur det perfekta mordet skulle se ut.

Hemskt. Jag vet.
Tyvärr kommer planen inte bli verklighet.
Det är inte riktigt min grej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0