Pempan

grejer kvar här på läkarvägen.
I samma takt blir det mer och mer lådor i mamma och pappas källare.
Imorgon är det Hejdåfest för hela slanten.
Jag har lovat mig själv att jag ska vara sminkad och klar klockan två.
Om jag siktar på det så kanske jag är någotsånär klar i tid tänker jag.

Ikväll åt jag med föräldrarna i Kåge.
Det är sjukt hur många tankar och hur mycket känslor som döljer sig bakom de framtvingade skratten
(eller, alla skratt är inte framtvingade, ibland kan far min vara så som han är
och då går det inte låta bli att skratta).
Jag längtar tills jag kommer hem från Norge och allting,
förhoppningsvis, är som det från och med då alltid kommer att vara.
Hur jag känner om att inte vara hemma i Sverige och Skellefteå under upploppet till det?
Det vet jag inte än. Både bra och dåligt antar jag.
Nu ska jag sätta mig i bilen igen och hämta min mobilladdare i Kåge som jag tror är kvar där sen i onsdags.
Är den inte det så vet nog inte ens fan var den är.



Ett försök att föra tankarna till något annat. Fötter och röda havet utanför Hurghadas kust.