'cause when a heart breaks, no, it don't break even

Jag förstår inte hur jag kan känna den inre stress som jag känner.
Jag har ingenting att stressa över.
Fast kanske är det just det.
Det händer för lite,
och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.
Det är nog det som stressar mig.

Om bara nån (läs.. typ gud?) kunde komma och visa mig skissen över mitt öde,
så att jag kunde lugna ner mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0