Pempan

I söndags vaknade vi upp efter en rolig kväll på Fever Club där vi drog ner medelålder med några årtionden. Nej, men lätt mer ett par år!
Skönt att det fortfarande finns folk som är äldre än en fast man börjar känna sig gammal.
En dag på jobbet för 2 veckor sedan: Två tjejer frågar mig om jag gillar den här killen. Han kan vara kul svarar jag, men jag gillar honom inte så. Dom flinar och säger att han skulle behöva en dejt och att jag skulle passa bra, långa båda två och så. Jag håller inte riktigt med dem. Då frågar de hur gammal jag är. 22 säger jag och dom säger "Perfekt, han gillar older ladies!" Äldre damer, ursäkta mig! Jag vet att dagarna bara blir fler sedan jag var i mina tonår, det där kändes lite överdrive va?. Fast det är klart, jag antar att jag också såg på 22 åringar som mycket äldre då jag var 18 år.

Tillbaka till de senaste dagarna. Vi vaknade upp med en smärre huvudvärk på söndag morgon men begav oss ändå på en gång mot centrum och vårt favoritbrunchställe för en ofattbart god kycklingpasta för min och Sandras del. Därefter tillbaka till grabbarnas hus, vinkade och kramade Nikki hejdå. Hon åkte till Australien igår och stannar där tills hon åker till Storbritannien/Sverige/Norge, vem vet var. Där någonstans ses vi igen, så det var inte allför jobbigt att säga hejdå.
Därpå blev det två filmer i horisontellt läge innan vi satte oss i silverfordonet och rullande hemåt.
Igår pallrade vi oss upp igen och begav oss tillbaka mot Dunedin. Denna gång för att doppa huvudet i Moana pool. Vi gjorde allt vi kunde för att få med grabbarna, men de kom med alla olika ursäkter. Rammas var värst "Jag kan inte simma" fast han var med i simlaget i skolan.
Så det blev bara de 3 vanliga musketörerna, Jag, Sandra och Mike alltså. Efter doppet så mötte vi upp Tyler, Morgan, Brad, Kyle, Ramma och Bryce för en sista måltid tillsammans på en restaurang med alldeles för stora portioner. Mätta blev vi i alla fall. Vissa blev så mätta att de sa att de aldrig mer ska gå på restaurang.

Sedan gick vi ut, och jag och Sandra kramade om allihopa. Det där var nämligen sista gången vi var i Dunedin, i syfte att träffa dem. Förmodligen sista gången vi såg dem. Det var smått jobbigt att säga hejdå. Detta är människor som vi har hängt med ungefär varannan helg sedan vi kom hit. De är våra vänner. Vem vet, en dag kanske vi ses igen, för det känns som att vi kommer att komma tillbaka till NZ en annan gång. Men man vet aldrig, så det var bättre att krama om ordentligt.

Idag var en dag på jobbet som jag tyckte gick skrämmande fort. Att det varit tisdag idag och inte måndag som det känns som är däremot inte lika skrämmande. Imorgon är det Payslip day, och det känns bra att även jag ska få ett lönebesked denna vecka och inte som förra då jag hade varit hemma sjuk hela veckan innan det.
Sedan är det torsdag och därefter fredag och så helt plötsligt blev dessa 3 sista veckor bara 1 ynken vecka till.

Nu, gå och kolla om den där förbaskade tvätten är torr än och sen
SOVA SOVA SOVA, SÄNG SÄNG SÄNG!

(Förresten, förlåt för detta feta inlägg. Jag avskyr själv långa inlägg. Föredrar korta och många. Men det var det försent för)