Let me feel my feet Let me be, free
Halvsitter i sängen och drar mig. Har just förbrukat ännu ett avsnitt av How I Met Your Mother. Bara 10 kvar nu på all denna tid som ska spenderas längs vägen. Hoppas vi hittar på massor med roliga saker att göra jag och Sandra så jag inte drabbas av tristess och tvingar mig själv att slå igång ett allt för ofta.
Förra helgen var en lång helg. Det fick vi äta upp denna. Igår, lördag, jaobbade vi till lunchtid vilket resulterade i att vi inte orkade åka till Invercargill som planerat. Istället drog tvi till The Warehouse där 2 stycken 2-mansliggunderlag inhandlades. Då vi kommit hem igen gick jag och Mike ut till bilen för att kolla så att allt funkade. Ena baksätet fick vi kämpa med att få ner, men allt går med vilja våld och lite vaselin. Liggunderlagen gick in precis i bagaget. Däremot önskar jag att jag, eller Sandra var lika kort som Tobbes Emelie, för jag är tvungen att ligga diagonalt för att inte behöva böja knäna. Tyvärr är Sandra nästan lika lång som mig, så var jag ska stoppa henne måste jag fundera på lite mer.
Vi sket inte i Invercargill, utan sköt bara på det tills idag. Vi ska krama om och säga hejdå till våra vänner tills nästa gång vi ses. I Norge. Förutom Shanan, han ska inte tillbaka dit. Men jag tror vi kommer ses igen. Måste i alla fall tänka så.
I veckan väntar en timmes övertid varje dag, och säkerligen även arbete lördag. Jobbigt sista veckan, men bra med en liten extraslant innan vi ska ut på vägen.
Förra helgen var en lång helg. Det fick vi äta upp denna. Igår, lördag, jaobbade vi till lunchtid vilket resulterade i att vi inte orkade åka till Invercargill som planerat. Istället drog tvi till The Warehouse där 2 stycken 2-mansliggunderlag inhandlades. Då vi kommit hem igen gick jag och Mike ut till bilen för att kolla så att allt funkade. Ena baksätet fick vi kämpa med att få ner, men allt går med vilja våld och lite vaselin. Liggunderlagen gick in precis i bagaget. Däremot önskar jag att jag, eller Sandra var lika kort som Tobbes Emelie, för jag är tvungen att ligga diagonalt för att inte behöva böja knäna. Tyvärr är Sandra nästan lika lång som mig, så var jag ska stoppa henne måste jag fundera på lite mer.
Vi sket inte i Invercargill, utan sköt bara på det tills idag. Vi ska krama om och säga hejdå till våra vänner tills nästa gång vi ses. I Norge. Förutom Shanan, han ska inte tillbaka dit. Men jag tror vi kommer ses igen. Måste i alla fall tänka så.
I veckan väntar en timmes övertid varje dag, och säkerligen även arbete lördag. Jobbigt sista veckan, men bra med en liten extraslant innan vi ska ut på vägen.
Kommentarer
Trackback
