2 tysta minuter

hade vi på jobbet igår 12.51.
Linan stannade, radion i hörlurarna blev tyst och alla arbetare stod stilla var tysta och tänkte (förhoppningsvis) på alla de människoliv som jordbävningen förra veckan i Christchurch krävde (jag vet att jag gjorde det).

Det finns en blankett på jobbet man kan fylla i om man vill skänka en dags lön till jordbävningsdrabbade Christchurch. Jag tror att jag ska göra det. Jag vet ingen som har förlorat någon. Men jag vet många som vet någon som är skadad, har ett förstört hus och de som bara var där och gömde sig under bord i rädlsa av vad som hände.

Denna jordbävning och dessa människoliv är inte värre eller mer värda än andra naturkatastrofer och människoliv. Men den har påverkat mig. Starkt. Tur är väl det att vi alla inte skulle påverkas såhär starkt av varje tradegi som händer ute i världen, för då skulle i alla fall jag vara lika tät som en studerande 8:ondeklassare.

Kommentarer
Postat av: Janne

ja du man brukar bli lite reserverad av den typen av upplevelser som ni varit med om, det är ganska naturligt.

Kramar

2011-03-02 @ 19:31:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0