Pempan

Ni vet hur man alltid klagar på att folk inte uppdaterar sina bloggar nog ofta.
Folk klagar på mig också. Jag kan ta det, för jag tycker att det är skillnad.
Jag anser mig själv inte ha någonting att skriva om. Fast det antar jag att jag har. Mer än vad många av er där hemma har som bara borde sitta inne hela dagarna och inte göra annat än att frysa.
Just nu är det mycket det jag gör också. Sitter i sängen med madrassvärmaren på (ALLA har madrassvärmare här, jag undrar varför alla inte har det hemma, där det verkligen är kallt). Här sitter jag mest hela dagen, med täcket draget över mig. Jag läser bloggar, lyssnar på musik, spelar harpan en eller fler gånger (oftast flera), pratar med någon nattsuddare på facebook och... (nu ska jag erkänna en sak för er) och tänker på och saknar hemma några minuter per dag. Jo, det är helt sant. Snön och kylan finns såklart inte med i mina tankar.
Det konstiga med det hela är att det oftast inte är personer jag saknar. Nej, utan jag kommer på mig själv med att t.ex. sakna att gå över stadens torg, njuta av solens strålar innan jag entrar Vintergatan där jag har något ärende.



Fortsättning följer...