Pempan

Sen jag började med Cambridge har jag inte ens haft energi över till att le, och det har jag minsann fått höra, ungefär 329 gånger om dagen. "Whats wrong Emelie?", "Why are you not smiling?" och viftande framför ansiktet, eller ett finger i sidan av magen direkt jag fastnar med blicken eller inte har sagt ett ord på mer än 2 minuter. Idag på lunchen blev jag lite väl less och mitt tålamod höll inte riktigt längre. Men efter lunchen blev det bra, för det serverades rökt lax och det är inte många gånger per år jag äter det så det kunde jag inte motstå. Himla gott var det, och himla mycket piggare blev jag med en gång. Tur samtidigt, för idag var det planerad övertid (man blir bjuden på middag på jobbet när det är övertid längre än 1,5 timme?), och det var kotletter med nästan-grekisk sallad och potatisgratäng. Odåligt!

Imorgon efter jobbet står bakning och piratporrfilm på schemat. Får se hur jag gör, tanken var att fortsätta med Cambridge imorgon som om ingenting har hänt idag, men det är inge kul när dom bakar och jag inte smakar! Only time can tell I guess.

Nu ska tänderna borstas och handduken som jag nyss la i sängen (för att det out of nowhere började droppa vatten från innertaket) tas bort. Tur att det är på Sandras sida av sängen så jag slipper bli blöt i natt om det börjar om (hehe)!

Middag på Papas Pia i lördags