Pempan

2 år.

På lördagskvällen var jag på Olearys.
Det var inte alls lika trevligt som helgen därinnan.
I lördags var det för mycket folk. Eller för mycket folk.
Det var för mycket snart blivande studenter där.

"Fy fan vad vi är bra, tra la la la la",
"Fatta, om en vecka har vi tagit STUDENTEN!"
"Vi har bara festen kvar, festen kvar.."

Jaha.
Fatta att jag redan har tagit studenten. Sug på den!
Nej. Suga på den kan jag göra själv.

Jag blir så gammal i en sådan omgivning.
2 år äldre än vad jag är. Minst. Bara sådär.
Lite låtsasdeprimerande på något sätt.
För vad har jag åstadkommit på dessa 2 år?

Jag har jobbat inom Handikappomsorgen i Skellefteå.
Så känns det.
Sedan kommer jag på att jag även har jobbat på en tidning,
och att jag varit i Norge och jobbat på ett slakteri en höst.
Och spelat volleyboll i allsvenskan.
Jag kommer fram till att jag ändå har gjort saker.

Jag tänker på alla nya människor jag mött de senaste 2 åren.
Jag tänker på vad dessa människor har gett mig.
Hur mycket dom har gett mig. Glädje. Mycket glädje.
Men framför allt så har dessa människor, helt omedvetet,
varit med och format mig. Skapat den jag är idag.

2 år.

Det är stor skillnad på Pempan under studentmössan -08
och Pempan bakom datorskärmen just i denna stund.

Då
ville jag skaffa barn .nu
hatade jag kaffe
ville jag bli barnmorska
drack jag Xide och cube och spottade ut öl
tyckte jag inte om tomat och paprika

Nu
vill jag se världen
lära känna nytt folk
kan jag till och med bli sugen på kaffe
har jag tankar på polis, men känner mig inte stressad
är öl det godaste som finns på systemet
känner jag mig själv på ett helt annat sätt

Och det är bara det där som går att förklara.
På insidan känns förändringarna större än dom i "Extreme Home Makeover".

Den enda likheten egentligen är väl att om tomaten och paprikan är färska
så gillar jag dom fortfarande inte riktigt.