Hem. Ljuva hem?
Jo, nog är det lite så. LITE så.
16 dygn spenderade jag i huvudstaden.
Vad jag gjorde alltmest vet jag inte. Mest ingenting antar jag.
Njöt av att vara ledig och spenderade a lot of pengar. Precis som en semester ska vara?
Helgen som var dedikerades åt volleyboll, RM rättare sagt.
Historien upprepade sig lite grann då det blev som så att vi mötte Lindesberg i den sista matchen.
Förra året handlade det om bronset. I år handlade det om guldet.
Även i år mot Lindesberg, som spelar i elitserien.
I år förlorade vi första set med 21-11.
I pausen till andra set sa vi att "dom ska i alla fall måsta slita för sitt guld".
Med den inställningen och det faktum att vi inte hade någon som helst att förlora
så hängde vi med och i mitten på setet tog vi ledningen.
Precis då är det någonting som går av eller lossnor inne i mitt ben,
jag hoppar av planen på ett ben.
Jag ville som att det bara skulle ha huggit till en gång
och att det sen var bra,
men jag hoppar fortfarande på 1 ben.
Maria som spelade libero, fick ta på sig min tröja och gå in som vänster.
Det bådade liksom inte gott. Men vi tog tillslut hem setet och på något magiskt vis vann vi även 3:e!
Hyffsad GLÄDJE! :D
Det var så synd om Lindesberg, som roligt nog bestog av 66,6% Skellefteåspelare:
Tessan, Martina samt systrarna Sara och Malin Forsberg.
Spelare som alltså lämnat Skellefteå för att spela i Elitserien på annan ort, förutom Martina, men hon är jätteduktig hon med, definitivt min favoritpassare. På lunchen sa vi, att vinner dom (som vi alltså absolut trodde att dom skulle) så är det ändå som en liten Skellefteåseger. Nu blev det en stor Skellefteåseger!
Nu ska jag göra mig i ordning och hoppa iväg på mina kryckor mot Ida och Hugo innan det blir jobb.
Det är faktiskt inte så farligt som det låter, jag kan halta mig fram, med det tar så lång tid.
16 dygn spenderade jag i huvudstaden.
Vad jag gjorde alltmest vet jag inte. Mest ingenting antar jag.
Njöt av att vara ledig och spenderade a lot of pengar. Precis som en semester ska vara?
Helgen som var dedikerades åt volleyboll, RM rättare sagt.
Historien upprepade sig lite grann då det blev som så att vi mötte Lindesberg i den sista matchen.
Förra året handlade det om bronset. I år handlade det om guldet.
Även i år mot Lindesberg, som spelar i elitserien.
I år förlorade vi första set med 21-11.
I pausen till andra set sa vi att "dom ska i alla fall måsta slita för sitt guld".
Med den inställningen och det faktum att vi inte hade någon som helst att förlora
så hängde vi med och i mitten på setet tog vi ledningen.
Precis då är det någonting som går av eller lossnor inne i mitt ben,
jag hoppar av planen på ett ben.
Jag ville som att det bara skulle ha huggit till en gång
och att det sen var bra,
men jag hoppar fortfarande på 1 ben.
Maria som spelade libero, fick ta på sig min tröja och gå in som vänster.
Det bådade liksom inte gott. Men vi tog tillslut hem setet och på något magiskt vis vann vi även 3:e!
Hyffsad GLÄDJE! :D
Det var så synd om Lindesberg, som roligt nog bestog av 66,6% Skellefteåspelare:
Tessan, Martina samt systrarna Sara och Malin Forsberg.
Spelare som alltså lämnat Skellefteå för att spela i Elitserien på annan ort, förutom Martina, men hon är jätteduktig hon med, definitivt min favoritpassare. På lunchen sa vi, att vinner dom (som vi alltså absolut trodde att dom skulle) så är det ändå som en liten Skellefteåseger. Nu blev det en stor Skellefteåseger!
Nu ska jag göra mig i ordning och hoppa iväg på mina kryckor mot Ida och Hugo innan det blir jobb.
Det är faktiskt inte så farligt som det låter, jag kan halta mig fram, med det tar så lång tid.
Kommentarer
Trackback
