Pempan

Martina klippte sig igår, jag följde med.
Jag visste hur det skulle sluta.
Jag skulle bli sjukt peppad på att klippa mig,
trots att jag egentligen inte vet om jag vill det.
Och jag hade rätt, det slutade så.
Idag efter att vi kommit hem från staden kom det,
och jag beslutade snabbt (efter att jag checkat internet
och konstaterat att det inte finns några lediga klipptider innan vi åker)
att Martina skulle klippa mig, på en gång.
Hon var nervös och jag taggad på det.
Det tog ett bra tag innan hon vågade klippa på riktigt,
men nu är det gjort, och jag är så nöjd jag kan bli
med tanke på att hon inte ens påbörjat sina frisörstudier.

Hon och Isa är gåendes på väg tillbaka från Moröhallen,
då fortsätter styrningen och vi ska båda färga håret! :D