Pempan

Igår när jag var och tränade hade jag bilden i huvudet av hur jag gick och la mig, tidigt, mycket tidigt, och somnade in både fort och gott. En bild som jag väldigt ofta har i mitt huvud men som aldrig blir sann.
Jag somnade nog strax efter 2.
Sedan låg jag vaken ett tag och fick för mig att jag låg och drog mig för att väckaren hade ring. Men jag kom på ganska fort att så var det nog inte.
Då kunde jag inte somna om igen. Kuddarna var obekväma och täcket alldeles för tunt och kallt, trots att det är ett duntäcke och trots att jag i princip la mig med kläderna på igår för att jag var s frusen. Jag gruvade mig för att titta på klockan, för jämt när det är sådär så ska väckaren ringa om 7 minuter och det ger egentligen ingenting att jag försöker somna om. Jag kikade ändå, och till min förvåning så var klockan 04.08. Slappnade av i alla muskler igen och lät huvudet falla tillbaka ner på kudden , snäppet gladare i vetskap om att jag kommer att ha sovit någon timme iaf när väckaren ringer klockan 07.00. Allt fortsatte att inte duga och jag kunde inte riktigt somna om. Då fick jag den briljanta idén att ta på mig även det andra täcket och prova byta ut kuddarna mot några andra kuddar som låg längre bort i sängen. Det blev tydligen bättre, för just då ringde väckaren.
Det var efter ett väldigt långt tag mina fötter rörde golvet. Jag gjorde mig snabbt klar och for iväg på mitt första möte. När jag kommer dit är han jag ska träffa sjuk. Det är nog det värsta jag kommer ha hört idag. Det är nästan så att jag fortfarande hade sovit annars.

Så som vanligt gick jag och la mig sent, klev upp tidigt och var jättetrött under tiden jag gjorde allt det. Jag tycker inte om, det där som jag håller på med. Vad jag däremot tycker om är att så fort jag tagit mig upp ur sängen, varit förbi toan och fått lite ljus på mig genast blir mycket piggare. Vid det laget känner jag som ingen skillnad på om natten varit 3 timmar kort eller 8 timmar lång.