Pempan

Jag gillar inte det här. Somande vid 02.30. Vaknade 05.40 nånting, världens hostattack som inte ville dö ut förrän en timme senare. Vid 11 vaknade jag av ett samtal från redaktionen och gav upp.

Fick ett infall, och kom på att jag saknar Malou, den lilla fula hunden. Kom också att tänka på den där veckan i Uppsala i somras. Inte så konstigt att jag var så otrevlig. Det hade just tagit slut mellan oss, och Malou hade precis lämnat jorden innan vi åkte.
Jag saknar henne, hon visste när man var ledsen och kom för att trösta, låg bara där och myste och älskade mig för den jag var.  Bättre vänskap än så kan man inte få. Hon bara gav och gav.