Pempan

Sitter här nere vid datorn i lugnan ro när jag hör min syster komma ut från sitt rum i vild förtvivlan och med gråt i halsen börjar ropa på pappa "PAPPA! PAPPA KOM HIT! PAPPA, NU!!!" Pappa går dit. "EN AV MINA FISKAR ÄR BORTA! PAPPA! EN ÄR BORTA! VARS ÄR DEN? PAPPA DU FÅR TITTA, JAG TÖRS INTE!" Pappa börjar leta på golvet, om fisken hoppat ut. Under bokhyllan, bakom bokhyllan på bokhyllan och under mattan (okej då, kanske inte under mattan, men nästan). Men han hittar inte fisken. Tillslut säger vi som att Sam (vår hund ) måste ha hittat den och knaprat i sig den:
Men då börjar hon skrika igen. "Eller så sitter den fast i snäckan. DEN SITTER FAST I SNÄCKAN! WÄÄHÄÄ! PAPPA!!" Åsså börjar hon peta med håven."NEJ PAPPA, DU FÅR GÖRA DET. JAG VILL INTE TITTA!" Den satt inte fast i snäckan, men den djupdök på rygg bakom snäckan.