Middagen är intagen
fick bjuda in två extra, hungriga NZ:are för lasagnen blev inte en, utan två, och vi har ingen plats i frysen att frysa in rester på. Tur för dom, för middagen idag smakade gott den med! :)
Ikväll har vi övat lite på Texas Hold'em så vi kan spela med de äldre Nya Zeeländarna. Jag och Sandra har tänkt fuska ganska enkelt genom att prata svenska. Säger dom att vi inte får prata svenska under spelets gång så får Sandra ringa till mig från sin ficka (utan att plocka upp mobilen alltså) jag svarar och låtsas prata med farmor eller nån fast egentligen så pratar jag till Sandra. Det låter väldigt bra i våra öron. Det kan funka. Säkert är att det blir dyrt.
Nu tar Mike fram rakapparaten. Han ska visst göra någon slags skäggfrisyr. Jag är tveksam. Jag är alltid tveksam mot skäggfrisyrer. Stubb ska de va, annars får det vara.
Förövrigt så har jag träningsvärk i i princip hela kroppen. Dels från jobbet, men också den tuffa träningen som vi hade i måndags och igår. Eller tuff, den är väl inte tuffare än vad jag är van vid egentligen. Men har man inte fystränat kontinuerligt på ett för långt tag så får man ont ändå. Men det känns skönt. Mest för att man ger sig an och faktiskt tränar regelbundet då det är bestämt att det ska göras i förväg, sen att man ger inte upp när man gör det tillsammans, jag ger inte upp i alla fall (eller jo, på armhävningarna som ska göras i takt och 3 gånger om med 20-30 sekunders vila). Sen får jag lite dispans när dom lägger varandra över axlarna och går 40 meter, jag behöver nämligen inte bära 90 kilos Kerry över axlarna utan får ta honom på ryggen istället.
Btw, Mike har för lite skäggväxt för att jag ska kunna vara emot det han gjorde. Eller så rakade han inte så som jag trodde. För det blev inte så tokigt!
Ikväll har vi övat lite på Texas Hold'em så vi kan spela med de äldre Nya Zeeländarna. Jag och Sandra har tänkt fuska ganska enkelt genom att prata svenska. Säger dom att vi inte får prata svenska under spelets gång så får Sandra ringa till mig från sin ficka (utan att plocka upp mobilen alltså) jag svarar och låtsas prata med farmor eller nån fast egentligen så pratar jag till Sandra. Det låter väldigt bra i våra öron. Det kan funka. Säkert är att det blir dyrt.
Nu tar Mike fram rakapparaten. Han ska visst göra någon slags skäggfrisyr. Jag är tveksam. Jag är alltid tveksam mot skäggfrisyrer. Stubb ska de va, annars får det vara.
Förövrigt så har jag träningsvärk i i princip hela kroppen. Dels från jobbet, men också den tuffa träningen som vi hade i måndags och igår. Eller tuff, den är väl inte tuffare än vad jag är van vid egentligen. Men har man inte fystränat kontinuerligt på ett för långt tag så får man ont ändå. Men det känns skönt. Mest för att man ger sig an och faktiskt tränar regelbundet då det är bestämt att det ska göras i förväg, sen att man ger inte upp när man gör det tillsammans, jag ger inte upp i alla fall (eller jo, på armhävningarna som ska göras i takt och 3 gånger om med 20-30 sekunders vila). Sen får jag lite dispans när dom lägger varandra över axlarna och går 40 meter, jag behöver nämligen inte bära 90 kilos Kerry över axlarna utan får ta honom på ryggen istället.
Btw, Mike har för lite skäggväxt för att jag ska kunna vara emot det han gjorde. Eller så rakade han inte så som jag trodde. För det blev inte så tokigt!
Kommentarer
Trackback
