Idag lämnar vi Bjerka
för att åk hem och packa om väskorna för det riktiga äventyret.
I fredags var vi lediga. Det var skönt, för då fanns det gott om tid till att göra sig i ordning för kvällens julbord. Jag bokade en klipptid i Mosj som slutade med att hon även stylade mitt hår.
Jag tror att jag ska börja gå till frisören innan varje större fest, man blir superfin i håret och slipper slita med det själv! Lyxigt men värt det.
Bilder från kvällen kommer!
Jag insåg först igår vilken helvetesvecka de kommande 8 dagarna kommer vara med start igår. Då sa jag hejdå till Robin. Gråtkalas nummer 1. Idag ska jag säga hejdå till alla Nya Zeeländarna (som jag tack och lov får träffa tidigare än om 6 månader nästa gång). Kommer bli gråtkalas nummer 2. Sen blir det i och för sig lite roligt, för ikväll är jag och Sandra tillbaka i Skellefteå och då får jag träffa Mamma, pappa, Denice, Kenneth och andra nära och kära. Kan inte vänta! Däremot skulle jag kunna vänta lite längre med att säga "vi ses" än till på söndag. Känns lite för tajt. Samtidigt som precis det var min och Sandras plan. Egentligen hade vi räknat med att jobba till nu på fredag så att vi knappt kommer hinna förbi hemma innan det är dags att åka igen. Så man inte hinner träffa alla och måste säga hejdå igen, utan att vi bara hade vänt i dörren i princip.
I fredags var vi lediga. Det var skönt, för då fanns det gott om tid till att göra sig i ordning för kvällens julbord. Jag bokade en klipptid i Mosj som slutade med att hon även stylade mitt hår.
Jag tror att jag ska börja gå till frisören innan varje större fest, man blir superfin i håret och slipper slita med det själv! Lyxigt men värt det.
Bilder från kvällen kommer!
Jag insåg först igår vilken helvetesvecka de kommande 8 dagarna kommer vara med start igår. Då sa jag hejdå till Robin. Gråtkalas nummer 1. Idag ska jag säga hejdå till alla Nya Zeeländarna (som jag tack och lov får träffa tidigare än om 6 månader nästa gång). Kommer bli gråtkalas nummer 2. Sen blir det i och för sig lite roligt, för ikväll är jag och Sandra tillbaka i Skellefteå och då får jag träffa Mamma, pappa, Denice, Kenneth och andra nära och kära. Kan inte vänta! Däremot skulle jag kunna vänta lite längre med att säga "vi ses" än till på söndag. Känns lite för tajt. Samtidigt som precis det var min och Sandras plan. Egentligen hade vi räknat med att jobba till nu på fredag så att vi knappt kommer hinna förbi hemma innan det är dags att åka igen. Så man inte hinner träffa alla och måste säga hejdå igen, utan att vi bara hade vänt i dörren i princip.
Kommentarer
Trackback
